Tropik-trivialitet

Vi är på Bequia, en vacker ö med fina stränder och trevliga människor. Om vi håller oss i utkanten av byn är vi även de enda utlänningarna. Det ger många spännande möten, och när min nya norska vän Axel och jag en natt besökte de lokala pubarna blev vi överösta med lokala upplevelser.

Men nu orkar jag inte längre. Jag har drabbats av tropik-trivialitet.

cafe

Jag har skrivit om det i Hold kæft og rejs, för tropik-trivialitet är också en anledning till att inte planera resan alltför detaljerat. Men tropik-trivialitet är inte nödvändigtvis en negativ sak, kanske snarare tvärtom.

När man sitter hemma på en blåsig novemberdag, med regnet piskande mot köksfönstret, verkar det omöjligt att man ska få nog av sandstränder, vajande palmer, färgglada hus och snorkling mitt i fiskstim. Men även det blir vardag efter ett tag.

Vardag
För närvarande är vi knappt i land, men tillbringar större delen av tiden på båten. Det är inte något dåligt. Jag har gjort små reparationer som jag har skjutit framför mig eftersom det alltid varit något i land som lockat. Jag lägger mycket tid på internet och på att skriva. Hela familjen är mycket tillsammans med vår vän-båt från Norge. Det är också givande, även om det inte är den lokala kulturen vi upplever. Omgivningarna är fortfarande vackra, även om de har blivit vardag så är det en bra omgivning för att göra vardagliga saker i.

På väg in till internet

På väg in till internet

Hej då till upplevelser
Nästa ö är St Vincent, kanske en av de mest spännande i Karibien? Många seglar dock bara förbi eftersom den har ett dåligt rykte. Den internationella flygplatsen öppnades för bara några månader sedan. Den har inte hunnit bli så friserad och trimmad som så många andra öar. Men hur många stränder behöver vi se? Hur många rev behöver vi snorkla på? Hur många små byar behöver vi vandra upp till?

Därför seglar vi nu förbi St. Vincent. Det är tropik-trivialiteten som gör det. Kanske ångrar vi det när vi kommer hem? Istället är nästa destination den för oss så välkända St Lucia. Det var här Margareta och jag träffades för 16 år sedan. Här ska vi visa barnen öns gröna inre, där jag i ett öde bananplantage hoppade av en buss. Vi måste återuppleva hur jag som Indiana Jones lyckades hitta Margareta inne i djungeln. Jag ska köpa bananer och hoppas att de kan förföra henne att ta ytterligare 16 år tillsammans med mig.

Bra att vi inte har planerat resan så detaljerat, för nu är tropik-trivialiteten bara ytterligare en upplevelse på resan.

Kanske skulle jag se om bokhandeln här vill sälja mina böcker?

Kanske skulle jag se om bokhandeln här vill sälja mina böcker?