I stormens svallvågor

Det är otroligt att en storm som utspelar sig långt bort från oss, ändå kan inkräkta så mycket på vårt annars rätt bekväma liv. Seglarna runt om oss pratar om svallen som skall rulla in, från norr, jag har svårt att föreställa mig hur det kommer se ut för när vi anländer till St. Martin finns det inte en krusning på havet, eller i ankarviken. De senaste veckorna har vi varit helt förskonade från obekväma ankarvikar och vi har börjat ta den lugna sköna nattsömnen för givet.

Visst gungar det lite extra på kvällen och jag går här och försöker hitta orsaken till allt som låter, vilken burk är det som ligger och rullar? Vilka koppar är det som går emot varandra? Är det verkligen våra fall som står och slår? Blir det inte värre än så här så klarar vi oss fint…

Natten blir minst sagt obekväm, inte bara för att det gungar men för att Troels bestämmer sig för att han också vill få plats i vår säng. Det är ju så mysigt, men det blir mer än mycket trångt.

Jag är uppe flera gånger och tittar runt oss, vi ligger där vi ska och än så länge ser alla andra också ut att göra det. Jag kan se att vågorna inne vid stranden bryter och dess vita skum kastas upp över sanden.

Tillslut är det ljust och vi sitter båda två ute i sittbrunnen och tittar på eländet, stora, stora vågor rullar in och lyfter båtarna utanför oss högt upp, sen försvinner de ner i vågdalen och vi kan bara se masten. Så blir det vår tur, upp och sen ner, lite beroende på om vi ligger med fören mot vågorna eller med sidan till så uppför sig Anna Lisa olika. Frågan är vad vi skall göra. Om vi ligger kvar här kan vi inte lämna Anna Lisa på hela dagen med rädsla för vad hon kan utsättas för och vilka konsekvenserna skulle bli om vi inte är ombord. Men är det bara någon timme till? Eller är det flera nätter till? Vi vet inte och vi velar. Här finns en lagun som man kan komma in i, jag spekulerar på hur vågorna beter sig i kanalen som man skall gå igenom.

På väg in mot lugnet
På väg in mot lugnet

Jag hinner inte spekulerar mer för 08.55 börjar flera båtar röra på sig och vi inser att bron till lagunen öppnar kl 09.00. Helt plötsligt finns det inget tvivel kvar, vi ska in till det lugna vattnet!

Snabbt som bara den får vi ner bordet, bort med soltältet och allt annat löst som ligger där det inte ska ligga och vi kör mot bron.

Vi är många som vill gå in i lagunen och vågorna finns runt oss hela tiden. Den danska båten Drum är snett bakom oss, de kommer farandes på en surf och det ser helt overkligt ut, vi håller fast och så är det Anna Lisas tur att surfa.

När tre båtar gått under bron stängs den och nu blir förvirringen total, jag kan se det lugna, platta vattnet, det var ju så nära, varför gör de nu så här?

Svaret kom strax, en ambulans skulle passera, bron öppnar igen och vi får komma in.

Ny ankarplats
Ny ankarplats

Lagunen är inte så charmig eller mysigt, vattnet ser inte så inbjudande ut att bada i och logistiken med att komma iland blir mer besvärlig, det tar nu 40 minuter med jollen. Men vi väljer att fokusera på att vi får sova lugnt och skönt och när stormens vågor lugnat ner sig flyttar vi ut till ankar bukten igen.

Ett av lagunens många vrak
Ett av lagunens många vrak
Troels kör tålmodigt i 40 minuter så vi kan komma iland
Troels kör tålmodigt i 40 minuter så vi kan komma iland
På väg ut igen, efter någon dag
På väg ut igen, efter någon dag