Två sidor av äventyret

Vi lägger till 00.45 i la Coruna, där är personal på hamnkontoret och han kommer glad och trevlig ut för att anvisa oss en plats. Barnen springer några varv på bryggan, helt uppspelta över att vi är framme, att det inte var dit vi hade tänkt oss spelar ingen roll. Det gör det inte för oss andra heller, det är en psykisk spänning som släpper nu. Oron och räknandet för diselåtgången är slut, vi ligger tryggt förtöjda utan några större missöden i kölvattnet.

Vi sätter oss därnere och går laget runt, hur har vi upplevt seglingen? Bara positiva ord kommer ur oss, det är en härlig stolt känsla som sprider sig ombord. Mathilda och Thomas kan inte vänta med att utforska staden så det försvinner ut i natten medan jag och Troels lätt kan krypa ner i vars en varm säng.

Sol i fina la Coruna

Sol i fina la Coruna

Tapas finns överallt

Tapas finns överallt

La Coruna är en underbar stad och vi är inte alls sugna på att ge oss iväg redan efter två nätter men om vi vill komma iväg på en bra väderutsikt så är det det vi måste. Till slut vinner förnuftet över hjärtat och vi börjar göra klart båten. Det är inte så mycket denna gången, städa undan, tanka vatten, byta olja på motorn och sist men inte minst, tanka disel.

Thomas startar motorn för att den ska bli varm, så oljan kan bytas, så går han iväg för att checka ut. Precis när han ska gå av båten är där ett högt tjutande ljud från kontrollpanelen. Thomas stänger motorn och öppnar till motorrummet. Det forsar ut vatten från kylsystemet…
Men vad är nu detta?? Varför?? Var exakt kommer det ifrån??

Hur många saker kan gå i sönder?

Hur många saker kan gå i sönder?

På bara några sekunder försvinner den där helt perfekta magkänslan för avsegling. Det är färskvattenkylningen som läcker, på två ställen. Den avmonteras, vi ringer våra motorkonsulenter, fam Anderson, där hemma och vi googlar. Längre än så kommer vi inte denna Midsommar. Jag skickar iväg Mathilda och Troels på uppdrag för att köpa glass till våra jordgubbar.
”Mamma, vi sprang hela vägen tillbaka så att glassen inte skulle smälta”

Midsommar på Anna Lisa

Midsommar på Anna Lisa

Under året som gått har jag lärt mig att hantera ändrade planer bättre. Jag orkar inte ens bli frustrerad över att vi nu står med en söndrig del igen. Ja, det är drygt och dyrt men det blir som det blir och det är som det är. Nu håller vi glass och jordgubbes paus och nästa gång vädret tillåter oss att segla norrut hoppas vi att vi är klara till det.