Mathilda's blogg
Som en del av skolarbetet bloggar Mathilda här om sin upplevelser.
Härlig känsla i Skanör
Vi är många som har fått njuta av en härlig helg med massor av sol, och t o m med bad…10,8 grader
Vi hade diverse saker som skulle göras under lördagen men lördageftermiddag-kväll gav vi oss iväg, 10 minuter utanför hamnen. Där släppte vi ankaret och bara njöt.
”Ska ni bara vara där”, frågar folk oss.
”Ja, vi ska bara vara, njuta och umgås”, svarar vi.
Mathilda har satt ihop en film, när man ser den kan man lätt tro att vi hamnat i en långseglardröm igen 🙂
Anna Lisa seglar igen
Sjösättning 12 april – Inställde pga av vindar på 16-18 m/sek
Sjösättning 18 april – Inställd p g a. förseningar
Sjösättning 19 april – YES
Blänkande fribord med klara röda linjer och med en skarp svart bottenmålning körs Anna Lisa från vår trädgård ner mot hamnen i Skanör. Efter två timmar är hon i vattnet och masten sitter på. Jag och Mathilda åker och hämtar pizza medan Thomas fortsätter fixa på båten och Troels installerar sig i förpiken.
Vi äter alltid pizza i båten när vi sjösätter. Det började när vi hade vår första träbåt som vi var tvungna att passa när hon kom i vattnet. Efter en vinter på land hade träet torkat ut och ”dragit ihop sig”. Vattnet forsade in och extra länspumpar körde, nästan, hela tiden. Då passade det bra att tillbringa mycket tid nära båten för att se så att pumparna inte la av.
Nu fortsätter vi vara i båten en stund för att det är mysigt. Nästan allt finns redan ombord och det känns som vi är redo för nya äventyr.
Mathilda har önskat att hon ska få vara i båten redan första helgen båten ligger i med sina kompisar. Pappa får också vara med för hon inser att de inte kommer få vara ombord helt själva. Fredag kväll intar tre glada tjejer förpiken.
Men vi är fler som vill njuta av det fina vårvädret. Troels och jag ansluter på lördag eftermiddag.
Om det är jag och Thomas som får fördelen att vara tillsammans med våra barn, eller det är barnen som får fördelen av att vara med oss, det kan vi låta vara osagt…men vilken lycka att få tillbringa en hel lördagkväll med 4 härliga barn. Vi grillar, vi leker en variant på dunkgömme ”dose skjul” och får skratta tillsammans.
Söndag morgon är det svaga vindar och tjejerna vill ut på havet igen. Jag vill gärna segla ner mot Falsterbo fyr för att se om vi kan se sälar. Vindarna är så svaga så vi kör hela vägen. Utanför Falsterbo fyr ankrar vi och sälarna finns runt omkring oss hela tiden. När motorn stängs av är det alldeles tyst, förutom ungdomarnas prat som vi njuter av att få vara en del av.
Vinden försvinner helt och havet är spegelblankt. På oss strålar solen och långt bort i horisonten kan vi se Mön i Danmark. Tittar vi norrut ser vi dimman som ligger kvar över delar av Öresundsbron och Turning Torso sträcker sig ur dimman.
Inte helt oväntat har vi personer ombord som vill bada. Thomas är först i, tätt följd av Emma och Mathilda. Troels doppar fötterna, jag och Ella nöjer oss med att titta på. Det är 10 grader i Öresund.
Tillbaka i hamnen är det sommarkänsla. Det är så mycket folk överallt. Det arbetas på båtarna som snart ska sjösättas, det promeneras och det fikas.
Man behöver inte göra det så svårt, man behöver bara göra något och njuta av det.
Bara 2 gånger över Atlanten
Kom i tankar om ett samtal som jag hade med Mathilda på en av våra vakter tillsammans.
Här bjuder jag på den 🙂
Jag sitter och pratar med Mathilda en dag om hur häftigt det är att hon och Troels har seglat över Atlanten.
“Tänk när du och Troels fyller 10 respektive 13 år har ni seglat över Atlanten 2 gånger, det är rätt coolt”
“Ja, men mamma du har ju seglat över 3 gånger”
“Jo, det stämmer men jag fyller dock 45 i september”
Det blir tyst en stund så säger Mathilda igen:
“Tänk så många gånger jag kan ha hunnit segla över Atlanten när jag blir så gammal”
Jag ler och myser, Mathilda är så trygg och stark i sin roll här ute på havet. Tänk om Mathilda vill fortsätta korsa världshaven 🙂
Vilken känsla
Det viner i masterna, jag kunde skymta lite solljus när jag första gången öppnade ögonen och tittade ut. Nu när det har gått två timmar till är det grått ute, vinden viner fortfarande i masterna. I vanliga fall skulle vi bara legat kvar i sängen, läst någon bok eller sett en film, men idag ska vi segla hem till Skanör.
Det är inga problem att väcka barnen. Jag viskar i Torels öra att han ska få träffa Johan idag, Troels sätter sig upp och är redo att klä på sig, äta och komma iväg.
10.30 lämnar vi Rödvig. Vi har fullt seglarställ på oss och Anna Lisa kommer segla med lite segel. Vi borde väntat längre med att gå, men vi är så taggade på att komma iväg, så vi lämnar hamnen.
Högtalarna kommer upp i sittbrunnen och hög musik och sång av oss överröstar vind och vågor. Stämningen är på topp!
Vid Falsterborev möter två svenska båtar upp oss, de har seglat från Tyskland kl 03.00 på natten, för att möta oss. Jag är helt rörd, tänk att offra en skön natts sömn och sen få segla i detta höstvädret, imponerande.
Vi har som vi redan visste seglat allt för fort och nu blir vi tvungna till att reva ner helt, de svenska båtarna är kloka nog att fortsätta mot Skanör i hög hastighet.
Vi ligger helt själva på den svenska sidan av Öresund och ska nu fördriva 2 timmar innan vi ska vara i Skanör kl 15.00.
Vi ser näset, vi ser vattentornet, vi ser stranden, men vi kan inte fortsätta. Sen försvinner Näset i en dimma av regn och stämningen ombord har totalt havererat. Barnen har gått ner och tjurar, vi ligger och guppar, helt utan segel och bara väntar.
14.10 nu jäklar sätter vi fart på Anna Lisa. Jag säger till Thomas att nu har vi 50 minuter på oss att jobba upp stämningen igen!
Hela morgonen har jag stört mig på vädret, det var ju inte så här det skulle vara. Vi skulle glida in i lagom vind och mycket sol, det är ju trots allt sommar. Desto närmre Skanör vi kommer ju mindre betydelse får vädret. Själva seglingen är fin fin och vi pratar med Henric Littren på vhf.en han berättar om den nya farleden in mot hamnen som vi ska följa. Det känns spännande och vi vet att familjen står på kajen och väntar.
Mistlurar tutar och hos oss är det Troels som ansvarar för att blåsa i vår. Det är inte bara familjen som står på kajen, kan det verkligen stämma att det är så mycket folk som väntar på oss?
15.01 glider vi in genom hamninloppet, att det regnar och blåser spelar ingen roll, vilken stämning, vilken värme. Mathilda och Troels ser sina vänner, vi vinkar och när vi passerar mitt-bryggan står där ännu fler och väntar på oss. På Anna Lisas plats finns ett ”målsnöre” och ballonger och längs kajen står det ännu fler och vinkar till oss.
Barnen har som vanligt hand om förfötöjningarna, Thomas arbetar med aktern och jag är helt fokuserad på att inget får gå fel. Innan vi är helt fast är barnen i land och kramas. När Troels vänder sig in mot kajen står han bara och gapar, vi är alla helt överväldigade av det fina mottagande som vi får. Och vädret, det är vi helt oberörda av 🙂
WOW
Vilken känsla, eller rättare sagt, så många känslor. Vi är i Skanörshamn och vi befinner oss i en festbubbla. Jag ska erkänna att vi vuxna inte hunnit med att sätta ord på de senaste veckornas upplevelse. Däremot så har Mathilda varit steget före och förberett sina youtube-klipp i god tid.
Idag kan ni få följa med henne på Kielkanalen och se hur Mathilda och resten av oss fördriver 10 timmar på en spikrak kanal.
När kanalen var slut och vi tänkte gå i hamn för natten såg barnen frågande på oss,
”Vi vill fortsätta till Farmor och Farfar, det är bara 5-6 timmar till!”
Danmark, here we come 😉
Lava-ön Pico
Pico/Azorerna
Tillsammans med besättningen från danska Barolo och Holländska Grutte Grise tog vi färjan över till Pico. Vi fick en härlig utflyktsdag. Därefter handlade det om att samla ihop allt det som vi lärt oss. Eftersom vi var så många som var iväg satt vår familj inte i samma bil så informationen vi fick är inte helt den samma, däremot har vi kunnat berätta saker för varandra som bara den ena guiden berättat. Här har Mathilda och Troels sammanfattat en del.
Pico tillhör Portugal och ligger mitt ute i Atlanten
Mathilda
Pico är den yngsta ön den är bara 300,000 år gammal. Det bor cirka 15 000 invånare på Pico och halv delen av dom jobbar med vinodling.
Troels
Ön Pico är en ö i Azorerna. Azorerna är en ögrupp i portogal mitt i Atlanten. Men tillbaka till Pico.
Pico är känd för sitt vin och valar. Pico har en vulkan som är aktiv men har intehaft utbrott på ungefär 250 år. Pico har även tre till vulkaner som inte är aktiva längre.
Lavasten
Mathilda
Det finns så mycket lavasten att det var svårt att odla så dom tog stenarna och la i högar. Sen tyckte dom att det verkade ganska smart att bygga väggar runt vindruvsplantorna, så det gjorde de. Alla stenar dom byggt med är så många så att om man lägger dom på rad så når dom två gånger runt ekvator. Dom druvorna som växer närmast stenarna blir sötast. Denna svarta lavastenen håller på värmen och ger dom näring.
Troels
På grund av vulkanerna har Pico så många lavastenar så om man tar alla stenarna kan man ta dom 2 varv runt ekvatorn! Dom använde lavasten till att bygga hus på grund av att det höll på värmen och när det kom en jordbävning så rasade alla hus som var gjorda av cement men husen som var gjorda av lavasten stod där de stod.
Guiden sa att Pico hade ett berg hon sa också att hon inte trodde att det fanns något berg längre. Senare på dagen försvann lite av molnen och där fanns berget! Vi körde förbi det och såg en grotta guiden sa att det var Europas näst största grotta. Det fans massa pooler som man kan bada i dom var gjorda av lavasten och dom hade skapats av naturen.
Vinodling
Mathilda
I nu tid så förstår dom även att om dom inte hade dom små stenväggarna så skulle druvorna var förstörda av vind och salt, för dom andra buskarna som växer fritt ser ut som om någon har klippt topparna på dom, fast det har ingen det är vinden och saltet. Dom söta druvorna är då också dyrast, om det är ett kilo söta druvor så blir det 3 euro, då måste man sälja många kilo för att leva på det. Portugal skickade en fredsgåva, vin, till Englands drottning för länge sedan men hon tyckte det var äckligt så hon skickade det vidare till Rysslands tsar och han tyckte det var super gott så han ville ha exakt det vinet varenda dag, så det var då Pico vinet blev känt.
Troels
Dom hade också murar av lavasten dom har dom till att skydda vindruvorna som dom behövde till att göra vin. Dom har inte murarna för att skydda vindruvorna från vilda djur, det är för om man tittar på träden och buskarna så ser det ut som någon har klippt dom men det är vinden och saltet från havet som har ”klippt dem” så det är därför dom har murarna. Om det kommer en spricka i marken använder dom jord till att täppa igen marken och då kan man plantera en ny planta där.
När dom har gjort vinet så har dom vin förpackningen upp och ner i last utrymmet på grund av att annars blir korken torr och går i sönder. Frukter har ju fruktsocker och det har också vindruvorna. Så när man gör vin blir vinet sötare för ju mer socker vindruvorna har. Så man får bara 3 eur/ kilo vindruvor om det är mer en 13%socker.
Allmänt
Mathilda
När vi var där så var det väldigt dimmigt så man såg inte Portugals högsta topp/berg, men den finns på Pico.
Det finns 3 små byar på ön, vår guide tyckte att dom skulle bilda en lite större för dom bor så utspritt för att ön är så stor. Det betyder att det även finns 3 skolor för barnen. Alla hus är byggda i sten för att alltid när det är storm så är det bara cement husen som gått i sönder och inte sten husen. Men dom vill även att alla hus ska se likadana ut. Portugal har en massa öar här ute i Atlanten för att det kom en båt med upptäcktsresande från Portugal hit så då skickade dom hit massa folk som skulle bo här.
Valar
Mathilda
Man har alltid fångat valar på Pico både för att få kött, fett, olja, och även för att sälja det. Det är lätt att fånga valar mellan Fajal och Pico, för valarna simmar mellan öarna. Nu så fångar man inte valar längre men dom har många spännande museer. Vi lärde oss att valarna simmar 3 km ner till botten sen måste dom andas efter 45 min, vi lärde oss även att en blåval bebis dricker minst 350 l mjölk varje dag! Om man först kokar och sedan torkar köttet så kan man göra mjöl som blir djurfoder.
Troels
På Pico fångade man valar fram tills 1980-talet sen slutade man och 2 år senare började man med val safari. En gammal valfångar fabrik är nu ett museum man kan titta på hur valar lever och hur dom fångade valarna. Man åt inte köttet man kokade köttet och fik olja som man använde till att få värme och ljus sen resten av köttet torkade man och gjorde till mjöl som djuren fik äta.
Detta var vår text, hoppas ni lärde er något, mvh Mathilda & Troels
Sportlov på S/Y Anna Lisa
Vårterminen är ju härlig med alla sina lov. Jag hade dock inte tänkt att vi skulle ha något sportlov, ett lugnt jämt skoltempo passar bra in i vårt redan lugna, låga tempo.
Så kom det ännu en diskussion med Troels om skolan. Troels anser sig aldrig vara ledig och jag såg snabbt min chans att få tillgodo räkna mig några pluspoäng och annonserade att det vecka 8 är sportlov ombord på S/Y Anna Lisas skola. Så nu är läraren glad och lättad, eleverna tog emot nyheten med glädje.
Vi har träffat på den norska båten Sansipapp som har tre barn ombord,
Mikkel 8 år, Brage 12 och Henrik 13. Inte helt otippat är deras föräldrar, Axel och Tove också väldigt trevliga och vi har det alla mycket bra tillsammans.
Det är så kul att få se sina barn växa som personer och att få se dem i situationer som de aldrig skulle hamnat i hemma. Trygghetszonen utvidgas och våra barn försvinner ut i världen under allt längre stunder.
Ingen gråskala på Tobago Cays
Vi ligger ankrade i ett stort akvarium med turkost vatten som är fyllt av sköldpaddor, rockor och färgglada fiskar. Mathilda som hemifrån inte ens tänkte bada från båten är den än så länge enda i familjen som snorklat med hajar.
Tack för alla fina och härliga kommentarer som vi fått efter sista avsnittet av Familjer på äventyr!
Fyller här på med lite ”må bra bilder” från några härliga dagar på Tobago Cays
Skolan ombord frågar, Hur mycket vatten använder du?
Jag känner att det har skett en förändring med hänsyn till skolan ombord. I början var jag rädd för att göra fel, jag ville att barnen skulle göra precis samma saker som deras klasskamrater gjorde i skolan hemma.
Jag använde mig mycket av den digitala plattformen som skolan använder för att följa med i skolans vardag.
Nu känner jag att jag vet vilka områden barnen skall ha läst i sina olika årskurser och vi betar av det i den takt som passar oss. Om vi har skola på en vardag eller helg spelar ingen roll, dagarna flyter in i varandra.
Jag har kommit på att mycket av det som står i Mathildas böcker kan jag använda till Troels, om det behövs är vi tre stycken som kan förklara uttryck, ord för honom.
Jag använder mig även av Lektion.se där hittar jag massor av förslag på uppgifter och texter.
Barnen har helt olika intressen och kan komplettera varandra. När Mathilda ska läsa om Tyngdkraft och Energier säger hon:
-Det är det värsta jag vet!
-Det är super kul, säger Troels och går igång med att läsa högt och berätta.
Troels har läst om bl.a Bronsåldern och då är det tvärtom:
-Det är så tråkigt!
-Det är jätte kul, jag kan massor om det, säger Mathilda och går igång med att berätta allt hon kommer ihåg från sitt år 3 i skolan.
De drar igång varandra och jag kan ställa kompletterande frågor och ställa krav.
När Troels startade på ”De 4 elementen” var Vatten först ut. Det finns massor med text om vatten i Mathildas böcker så med andra ord är det också något som hon ska läsa.
De läser tillsammans och får en uppgift,
Skriv ner vad ni använder färskvatten på under ett dygn och reflektera sedan kring detta.
Detta blir en väldigt relevant uppgift för hur vi lever ombord och hur de människor som vi träffar runtom i världen har det. Vi får många och bra samtal kring temat Vatten.
Vissa dagar kommer vi såklart inte alls överens och det är då jag vill swisha hem ett eller två barn för några lektioner på Tångvallaskolan, både barnen och jag saknar pedagogerna med jämna mellanrum.
Men problemen med att inte alltid komma överens skulle inte försvinna bara för att vi är hemma, jag har suttit många gånger och varit förtvivlad över läxor och projekt som ska göras klara.
Här nedan kommer Troels och Mathildas text och reflektion om vatten.
Vet ni hur mycket vatten ni använder på ett dygn?
Text av Mathilda och Troels:
I Sverige så använder varje person i genomsnitt 310 liter vatten per dag, om det då är en familj på 4 personer så använder dom 1240 liter på en dag, som altså är mycket mycket mer än vad vi hade när vi seglade över Atlanten.
Jag och Troels har under ett dygn skrivit ner allt vatten vi använt, men innan jag berättar det ska jag berätta hur det funkar med vatten här på Anna Lisa.
På Anna Lisa har vi en tank som rymmer 90 liter, en tank som rymmer 30 liter, sedan har vi ca 100 liter vatten i dunkar. När vi seglade över Atlanten hade vi totalt med oss 450 liter på 5 personer. Vi använde då ca 10 liter, totalt, per dag.
När vi tvättar håret plus bara tvätta oss gör vi det i havet, när vi är färdiga tar vi en halv liter färsk vatten och häller över oss. Det skulle vara skönt med en varm dusch ibland. Sist vi tog en dusch var på Kape Verde den 2 december.
När vi spolar i toaletten är det med salt vatten. Vi kan bara tvätta våra kläder när vi vet att vi kan hämta nytt vatten. Om vattnet tar slut får vi ett stort problem. Vi kan inte bara låta vattnet rinna eller bara starta det, vi har en fot pump, vilket är bra för då slösar man inte på vatten.
Vi hämtar vatten i 8 liters och 5 liters dunkar, det kan vara ett hel dags projekt när vi ska hämta mycket vatten.
På öarna här i Karibien har dom en stor svart tunna på sin tomt som de samlar regn vatten i. Det vattnet ska dom använda till alla behov, när det vattnet tar slut, då måste dom köpa dyrt dyrt vatten som kommer med tank skeppen. ´
På 1 dygn så har jag Mathilda använt 20 dl=2 liter, jag blir chockad verkligen såååå stor skillnad!
Troels använde 2,5 liter på ett dygn
Till gemensamma saker ombord använde vi 4,9 liter på disk te/ kaffe vatten, matlagning osv
Vad säger ni om det, blev någon också chockad? Och hur mycket vatten använder ni?!
Överraskningarnas vecka
Det blev bättre än vi kunnat drömma om. Det blev en överraskning precis som Annika ville och alla tre barnen hade en fantastisk, annorlunda vecka.
Såhär skrev tjejerna själva om sina upplevelser tillsammans