Mathilda's blogg
Som en del av skolarbetet bloggar Mathilda här om sin upplevelser.
Bara 2 gånger över Atlanten
Kom i tankar om ett samtal som jag hade med Mathilda på en av våra vakter tillsammans.
Här bjuder jag på den 🙂
Jag sitter och pratar med Mathilda en dag om hur häftigt det är att hon och Troels har seglat över Atlanten.
“Tänk när du och Troels fyller 10 respektive 13 år har ni seglat över Atlanten 2 gånger, det är rätt coolt”
“Ja, men mamma du har ju seglat över 3 gånger”
“Jo, det stämmer men jag fyller dock 45 i september”
Det blir tyst en stund så säger Mathilda igen:
“Tänk så många gånger jag kan ha hunnit segla över Atlanten när jag blir så gammal”
Jag ler och myser, Mathilda är så trygg och stark i sin roll här ute på havet. Tänk om Mathilda vill fortsätta korsa världshaven 🙂
Vilken känsla
Det viner i masterna, jag kunde skymta lite solljus när jag första gången öppnade ögonen och tittade ut. Nu när det har gått två timmar till är det grått ute, vinden viner fortfarande i masterna. I vanliga fall skulle vi bara legat kvar i sängen, läst någon bok eller sett en film, men idag ska vi segla hem till Skanör.
Det är inga problem att väcka barnen. Jag viskar i Torels öra att han ska få träffa Johan idag, Troels sätter sig upp och är redo att klä på sig, äta och komma iväg.
10.30 lämnar vi Rödvig. Vi har fullt seglarställ på oss och Anna Lisa kommer segla med lite segel. Vi borde väntat längre med att gå, men vi är så taggade på att komma iväg, så vi lämnar hamnen.
Högtalarna kommer upp i sittbrunnen och hög musik och sång av oss överröstar vind och vågor. Stämningen är på topp!
Vid Falsterborev möter två svenska båtar upp oss, de har seglat från Tyskland kl 03.00 på natten, för att möta oss. Jag är helt rörd, tänk att offra en skön natts sömn och sen få segla i detta höstvädret, imponerande.
Vi har som vi redan visste seglat allt för fort och nu blir vi tvungna till att reva ner helt, de svenska båtarna är kloka nog att fortsätta mot Skanör i hög hastighet.
Vi ligger helt själva på den svenska sidan av Öresund och ska nu fördriva 2 timmar innan vi ska vara i Skanör kl 15.00.
Vi ser näset, vi ser vattentornet, vi ser stranden, men vi kan inte fortsätta. Sen försvinner Näset i en dimma av regn och stämningen ombord har totalt havererat. Barnen har gått ner och tjurar, vi ligger och guppar, helt utan segel och bara väntar.
14.10 nu jäklar sätter vi fart på Anna Lisa. Jag säger till Thomas att nu har vi 50 minuter på oss att jobba upp stämningen igen!
Hela morgonen har jag stört mig på vädret, det var ju inte så här det skulle vara. Vi skulle glida in i lagom vind och mycket sol, det är ju trots allt sommar. Desto närmre Skanör vi kommer ju mindre betydelse får vädret. Själva seglingen är fin fin och vi pratar med Henric Littren på vhf.en han berättar om den nya farleden in mot hamnen som vi ska följa. Det känns spännande och vi vet att familjen står på kajen och väntar.
Mistlurar tutar och hos oss är det Troels som ansvarar för att blåsa i vår. Det är inte bara familjen som står på kajen, kan det verkligen stämma att det är så mycket folk som väntar på oss?
15.01 glider vi in genom hamninloppet, att det regnar och blåser spelar ingen roll, vilken stämning, vilken värme. Mathilda och Troels ser sina vänner, vi vinkar och när vi passerar mitt-bryggan står där ännu fler och väntar på oss. På Anna Lisas plats finns ett ”målsnöre” och ballonger och längs kajen står det ännu fler och vinkar till oss.
Barnen har som vanligt hand om förfötöjningarna, Thomas arbetar med aktern och jag är helt fokuserad på att inget får gå fel. Innan vi är helt fast är barnen i land och kramas. När Troels vänder sig in mot kajen står han bara och gapar, vi är alla helt överväldigade av det fina mottagande som vi får. Och vädret, det är vi helt oberörda av 🙂
WOW
Vilken känsla, eller rättare sagt, så många känslor. Vi är i Skanörshamn och vi befinner oss i en festbubbla. Jag ska erkänna att vi vuxna inte hunnit med att sätta ord på de senaste veckornas upplevelse. Däremot så har Mathilda varit steget före och förberett sina youtube-klipp i god tid.
Idag kan ni få följa med henne på Kielkanalen och se hur Mathilda och resten av oss fördriver 10 timmar på en spikrak kanal.
När kanalen var slut och vi tänkte gå i hamn för natten såg barnen frågande på oss,
”Vi vill fortsätta till Farmor och Farfar, det är bara 5-6 timmar till!”
Danmark, here we come 😉
Lava-ön Pico
Pico/Azorerna
Tillsammans med besättningen från danska Barolo och Holländska Grutte Grise tog vi färjan över till Pico. Vi fick en härlig utflyktsdag. Därefter handlade det om att samla ihop allt det som vi lärt oss. Eftersom vi var så många som var iväg satt vår familj inte i samma bil så informationen vi fick är inte helt den samma, däremot har vi kunnat berätta saker för varandra som bara den ena guiden berättat. Här har Mathilda och Troels sammanfattat en del.
Pico tillhör Portugal och ligger mitt ute i Atlanten
Mathilda
Pico är den yngsta ön den är bara 300,000 år gammal. Det bor cirka 15 000 invånare på Pico och halv delen av dom jobbar med vinodling.
Troels
Ön Pico är en ö i Azorerna. Azorerna är en ögrupp i portogal mitt i Atlanten. Men tillbaka till Pico.
Pico är känd för sitt vin och valar. Pico har en vulkan som är aktiv men har intehaft utbrott på ungefär 250 år. Pico har även tre till vulkaner som inte är aktiva längre.
Lavasten
Mathilda
Det finns så mycket lavasten att det var svårt att odla så dom tog stenarna och la i högar. Sen tyckte dom att det verkade ganska smart att bygga väggar runt vindruvsplantorna, så det gjorde de. Alla stenar dom byggt med är så många så att om man lägger dom på rad så når dom två gånger runt ekvator. Dom druvorna som växer närmast stenarna blir sötast. Denna svarta lavastenen håller på värmen och ger dom näring.
Troels
På grund av vulkanerna har Pico så många lavastenar så om man tar alla stenarna kan man ta dom 2 varv runt ekvatorn! Dom använde lavasten till att bygga hus på grund av att det höll på värmen och när det kom en jordbävning så rasade alla hus som var gjorda av cement men husen som var gjorda av lavasten stod där de stod.
Guiden sa att Pico hade ett berg hon sa också att hon inte trodde att det fanns något berg längre. Senare på dagen försvann lite av molnen och där fanns berget! Vi körde förbi det och såg en grotta guiden sa att det var Europas näst största grotta. Det fans massa pooler som man kan bada i dom var gjorda av lavasten och dom hade skapats av naturen.
Vinodling
Mathilda
I nu tid så förstår dom även att om dom inte hade dom små stenväggarna så skulle druvorna var förstörda av vind och salt, för dom andra buskarna som växer fritt ser ut som om någon har klippt topparna på dom, fast det har ingen det är vinden och saltet. Dom söta druvorna är då också dyrast, om det är ett kilo söta druvor så blir det 3 euro, då måste man sälja många kilo för att leva på det. Portugal skickade en fredsgåva, vin, till Englands drottning för länge sedan men hon tyckte det var äckligt så hon skickade det vidare till Rysslands tsar och han tyckte det var super gott så han ville ha exakt det vinet varenda dag, så det var då Pico vinet blev känt.
Troels
Dom hade också murar av lavasten dom har dom till att skydda vindruvorna som dom behövde till att göra vin. Dom har inte murarna för att skydda vindruvorna från vilda djur, det är för om man tittar på träden och buskarna så ser det ut som någon har klippt dom men det är vinden och saltet från havet som har ”klippt dem” så det är därför dom har murarna. Om det kommer en spricka i marken använder dom jord till att täppa igen marken och då kan man plantera en ny planta där.
När dom har gjort vinet så har dom vin förpackningen upp och ner i last utrymmet på grund av att annars blir korken torr och går i sönder. Frukter har ju fruktsocker och det har också vindruvorna. Så när man gör vin blir vinet sötare för ju mer socker vindruvorna har. Så man får bara 3 eur/ kilo vindruvor om det är mer en 13%socker.
Allmänt
Mathilda
När vi var där så var det väldigt dimmigt så man såg inte Portugals högsta topp/berg, men den finns på Pico.
Det finns 3 små byar på ön, vår guide tyckte att dom skulle bilda en lite större för dom bor så utspritt för att ön är så stor. Det betyder att det även finns 3 skolor för barnen. Alla hus är byggda i sten för att alltid när det är storm så är det bara cement husen som gått i sönder och inte sten husen. Men dom vill även att alla hus ska se likadana ut. Portugal har en massa öar här ute i Atlanten för att det kom en båt med upptäcktsresande från Portugal hit så då skickade dom hit massa folk som skulle bo här.
Valar
Mathilda
Man har alltid fångat valar på Pico både för att få kött, fett, olja, och även för att sälja det. Det är lätt att fånga valar mellan Fajal och Pico, för valarna simmar mellan öarna. Nu så fångar man inte valar längre men dom har många spännande museer. Vi lärde oss att valarna simmar 3 km ner till botten sen måste dom andas efter 45 min, vi lärde oss även att en blåval bebis dricker minst 350 l mjölk varje dag! Om man först kokar och sedan torkar köttet så kan man göra mjöl som blir djurfoder.
Troels
På Pico fångade man valar fram tills 1980-talet sen slutade man och 2 år senare började man med val safari. En gammal valfångar fabrik är nu ett museum man kan titta på hur valar lever och hur dom fångade valarna. Man åt inte köttet man kokade köttet och fik olja som man använde till att få värme och ljus sen resten av köttet torkade man och gjorde till mjöl som djuren fik äta.
Detta var vår text, hoppas ni lärde er något, mvh Mathilda & Troels
Sportlov på S/Y Anna Lisa
Vårterminen är ju härlig med alla sina lov. Jag hade dock inte tänkt att vi skulle ha något sportlov, ett lugnt jämt skoltempo passar bra in i vårt redan lugna, låga tempo.
Så kom det ännu en diskussion med Troels om skolan. Troels anser sig aldrig vara ledig och jag såg snabbt min chans att få tillgodo räkna mig några pluspoäng och annonserade att det vecka 8 är sportlov ombord på S/Y Anna Lisas skola. Så nu är läraren glad och lättad, eleverna tog emot nyheten med glädje.
Vi har träffat på den norska båten Sansipapp som har tre barn ombord,
Mikkel 8 år, Brage 12 och Henrik 13. Inte helt otippat är deras föräldrar, Axel och Tove också väldigt trevliga och vi har det alla mycket bra tillsammans.
Det är så kul att få se sina barn växa som personer och att få se dem i situationer som de aldrig skulle hamnat i hemma. Trygghetszonen utvidgas och våra barn försvinner ut i världen under allt längre stunder.
Ingen gråskala på Tobago Cays
Vi ligger ankrade i ett stort akvarium med turkost vatten som är fyllt av sköldpaddor, rockor och färgglada fiskar. Mathilda som hemifrån inte ens tänkte bada från båten är den än så länge enda i familjen som snorklat med hajar.
Tack för alla fina och härliga kommentarer som vi fått efter sista avsnittet av Familjer på äventyr!
Fyller här på med lite ”må bra bilder” från några härliga dagar på Tobago Cays
Skolan ombord frågar, Hur mycket vatten använder du?
Jag känner att det har skett en förändring med hänsyn till skolan ombord. I början var jag rädd för att göra fel, jag ville att barnen skulle göra precis samma saker som deras klasskamrater gjorde i skolan hemma.
Jag använde mig mycket av den digitala plattformen som skolan använder för att följa med i skolans vardag.
Nu känner jag att jag vet vilka områden barnen skall ha läst i sina olika årskurser och vi betar av det i den takt som passar oss. Om vi har skola på en vardag eller helg spelar ingen roll, dagarna flyter in i varandra.
Jag har kommit på att mycket av det som står i Mathildas böcker kan jag använda till Troels, om det behövs är vi tre stycken som kan förklara uttryck, ord för honom.
Jag använder mig även av Lektion.se där hittar jag massor av förslag på uppgifter och texter.
Barnen har helt olika intressen och kan komplettera varandra. När Mathilda ska läsa om Tyngdkraft och Energier säger hon:
-Det är det värsta jag vet!
-Det är super kul, säger Troels och går igång med att läsa högt och berätta.
Troels har läst om bl.a Bronsåldern och då är det tvärtom:
-Det är så tråkigt!
-Det är jätte kul, jag kan massor om det, säger Mathilda och går igång med att berätta allt hon kommer ihåg från sitt år 3 i skolan.
De drar igång varandra och jag kan ställa kompletterande frågor och ställa krav.
När Troels startade på ”De 4 elementen” var Vatten först ut. Det finns massor med text om vatten i Mathildas böcker så med andra ord är det också något som hon ska läsa.
De läser tillsammans och får en uppgift,
Skriv ner vad ni använder färskvatten på under ett dygn och reflektera sedan kring detta.
Detta blir en väldigt relevant uppgift för hur vi lever ombord och hur de människor som vi träffar runtom i världen har det. Vi får många och bra samtal kring temat Vatten.
Vissa dagar kommer vi såklart inte alls överens och det är då jag vill swisha hem ett eller två barn för några lektioner på Tångvallaskolan, både barnen och jag saknar pedagogerna med jämna mellanrum.
Men problemen med att inte alltid komma överens skulle inte försvinna bara för att vi är hemma, jag har suttit många gånger och varit förtvivlad över läxor och projekt som ska göras klara.
Här nedan kommer Troels och Mathildas text och reflektion om vatten.
Vet ni hur mycket vatten ni använder på ett dygn?
Text av Mathilda och Troels:
I Sverige så använder varje person i genomsnitt 310 liter vatten per dag, om det då är en familj på 4 personer så använder dom 1240 liter på en dag, som altså är mycket mycket mer än vad vi hade när vi seglade över Atlanten.
Jag och Troels har under ett dygn skrivit ner allt vatten vi använt, men innan jag berättar det ska jag berätta hur det funkar med vatten här på Anna Lisa.
På Anna Lisa har vi en tank som rymmer 90 liter, en tank som rymmer 30 liter, sedan har vi ca 100 liter vatten i dunkar. När vi seglade över Atlanten hade vi totalt med oss 450 liter på 5 personer. Vi använde då ca 10 liter, totalt, per dag.
När vi tvättar håret plus bara tvätta oss gör vi det i havet, när vi är färdiga tar vi en halv liter färsk vatten och häller över oss. Det skulle vara skönt med en varm dusch ibland. Sist vi tog en dusch var på Kape Verde den 2 december.
När vi spolar i toaletten är det med salt vatten. Vi kan bara tvätta våra kläder när vi vet att vi kan hämta nytt vatten. Om vattnet tar slut får vi ett stort problem. Vi kan inte bara låta vattnet rinna eller bara starta det, vi har en fot pump, vilket är bra för då slösar man inte på vatten.
Vi hämtar vatten i 8 liters och 5 liters dunkar, det kan vara ett hel dags projekt när vi ska hämta mycket vatten.
På öarna här i Karibien har dom en stor svart tunna på sin tomt som de samlar regn vatten i. Det vattnet ska dom använda till alla behov, när det vattnet tar slut, då måste dom köpa dyrt dyrt vatten som kommer med tank skeppen. ´
På 1 dygn så har jag Mathilda använt 20 dl=2 liter, jag blir chockad verkligen såååå stor skillnad!
Troels använde 2,5 liter på ett dygn
Till gemensamma saker ombord använde vi 4,9 liter på disk te/ kaffe vatten, matlagning osv
Vad säger ni om det, blev någon också chockad? Och hur mycket vatten använder ni?!
Överraskningarnas vecka
Det blev bättre än vi kunnat drömma om. Det blev en överraskning precis som Annika ville och alla tre barnen hade en fantastisk, annorlunda vecka.
Såhär skrev tjejerna själva om sina upplevelser tillsammans
Vad har det betytt för mig att segla till Caribien? Av Mathilda
Vad betyder det att segla till Caribien
Dag 16
-åååhhhhh, vi kommer aldrig komma fram, säger jag.
Jag är trött på att segla, jag är trött på att må illa, kan denna dumma skiten bara ta slut. Skillnaden från när vi seglar långa sträckor som till Cape Verde och Canarieöarna till denna gången är att min kropp vänjer sig inte, jag slutar inte må illa. Jag åt nästan inget, och jag kände mig sjuk, inte bara förkyld eller feber utan sjuk på riktigt!
Fast på morgonen när jag vaknade så var Tobago en timme framför oss!!!!!! Det luktade starkt av blomster affär, och det var den grönaste ö vi varit på, pelikaner flög, vattnet slog mot paradisets strand.
Jag var sååååå lycklig, tyvärr så fattar inte dom flesta kompisarna där hemma hur stort det är (BTW så ska jag ha på mig röda byxor när vi seglar in i Skanörs hamn, för det får man har när man har korsat Atlanten) jag känner mig sååå stolt. Caribien is the place to be!
Nu har vi varit på Tobago i en månad, och det känns lika mycket som mitt hem i Skanör!
Vi hade en vardag, det kändes naturligt att åka in till stranden och att köra min familj in i land, hälsa på alla, och veta var jag skulle hitta allt jag behövde i affärerna.
Alla dessa människor jag träffat här, god mat, klimatet, och kan vi ta en minut att prata om hur man hälsar, man tar sin knutna näve och slår till den andras näve och säger ”yo man”.
När man frågar någon t.e.x:
-Har du varit ute och fiska idag? Då säger dom också ”ya man”
Vi träffar våra seglar vänner som vi först träffade i Marocko sen på Cape Verde! Holländarna/Grutte grize som har en tjej på 12, en kille på 10 och en till tjej på 9, så är det sjukt kul när vi faktiskt gör allt tillsammans!
Igår var vi på tur med dom till t.ex. en choklad-fabrik, fast det kommer Troels skriva om. Det är första gången vi har fått seglar vänner som vi följts med, jag och den största tjejen Meike har till och med sovit över två gånger!
Jag börjar till och med känna att jag vill segla genom Panama hem så att det tar 2 år till. Tänk att det var från att verkligen inte vilja segla till att segla vidare, jag älskar Caribien!
Mathilda och Annika skriver om en galen vecka
Denna veckan har varit galen!
Mathilda: Jag kände mig ganska ledsen när vi satt på flygplatsen och väntade på Per som ska följa med oss och segla över Atlanten. Min största önskan var att någon av mina kompisar skulle komma. Efter samtalet igår med mina närmaste kompisar hade jag tappat hoppet, det var ju bara 10 dagar kvar tills vi ska segla till Cape Verde, det här var sista chansen.
Annika: Det var ganska pirrigt att sitta på flygplanet till Mathilda. Jag hade saknat henne jätte mycket. Mathilda visste ingenting och jag hade lurat henne ganska bra om att jag inte kunde träffa henne. När jag var på väg ut från flygplatsen såg jag Margareta vinka, jag slängde alla mina väskor på marken och sprang fram till Mathilda som knappt såg mig. Jag trodde nästan inte mina ögon när vi sågs, det var galet.
Mathilda: jag tänkte lite på varför mamma ville att vi skulle göra svenska flaggor när Pär kommer från Danmark, men mamma sa att det var för att båten är svensk. Jag såg först inte Annika, jag hörde mamma skrika: ”Titta Mathilda, titta”. Jag tittade upp, WHAT drömmer jag? Vad händer? Det är inte sant!!!! Jag trodde verkligen att jag drömde. jag kastade mig runt hennes hals, jag var i chock, och jag grät,
”Jag trodde ALDRIG du skulle komma” snyftade jag <3
Denna veckan har vi fått göra mycket tillsammans och vi är tacksamma för denna veckan. Annika har bott på båten med oss och har fått lära sig att det inte är lika lätt och glammigt som man kan tro. Eftersom man bara får se när det är som bäst och lyxigast på sociala medier. Här i Puerto Mogan har vi sett, shoppat, fotat, badat, ätit och gjort allt man kan göra på semester.
Men vi har även besökt många andra städer ,byar och berg, Man får inte heller glömma att det finns ett Gran Canaria bakom alla turister, som vi också har besökt med hjälp av båt, bil och buss. Utan S/y Anna Lisa skulle vi inte få se Atlantens upplevelser där vi t.ex. fick se, valar större än båten, bada i 100 meters djup, snorkla, hoppa från båten in i ett turkost hav med färgglada fiskar.
Skrivet av Mathilda och Annika