Livet är skit

Vattnet i Low Bay på Barbuda är turkost när hela besättningen hoppar i. Ständigt ändrar det färg till nyanser av blått och tillbaka till turkost efterhand som de små ulliga molnen glider förbi solen med passaten. Minneskorten i kamerorna blir snabbt fulla.

”Var det inte ok med lite sjösjuka för att komma hit?” frågar jag Mathilda när hon simmar mot mig.

”Det var det verkligen”, säger hon. Trots att hon bara är 12 år är hon kanske den mest kreativa och bästa fotografen ombord. Om någon som kan njuta av färgerna och stranden så är det Mathilda.

”Det var nästan värt det”, säger Troels när han får samma fråga. Men han skrattar ändå och hans ansikte lyser upp lika mycket som korallsanden på stranden bakom honom. När han får en lång tur på surfbrädan, som vi bytte med Sonson nere på Tobago, är han också övertygad.

Vi utsätter Mathilda och Troels för en del svårigheter. De blir uttråkade, blir blöta, kalla, sjösjuka och utmattade. De lär sig att livet är svårt och ibland skit. Men de lär sig också att om du kämpar och är uthållig kan belöningen efteråt vara stor. Och belöningen är ännu större när man inte bara har fått den, men har varit tvungen att kämpa för att uppnå det.