Över Atlanten

/ / 6 Comments


Lite sjösjuka, för lite sömn, ovana rörelser, en värld som väsnas och som är under konstant rörelse. I början är det förfärligt att segla långa streckor. Men kroppen blir van vid att sovåa lite i taget, sjösjukan försvinner och att det någonsin har varit hårt erinras endast av några rader i dagboken.

Efter 10 dygn på havet är det som att tiden försvinner. Den stannar inte bara. Den upplöses, pulvriseras och försvinner fullständigt. Självklart är det tider som måste passas när vi ska på vakt, men annars känns det som att vi svävar runt i en kapsel där tid och rum inte har någon betydelse.

Vi äter, vi sover, vi seglar, vi tänker, vi pratar, vi är i nuet. Jag har min älskade familj nära. Mer behövs inte i livet.

När GPS visar 500 sjömil kvar blir jag lite ledsen att seglingen håller på att ta slut. Jag skulle kunna fortsätta tusentals sjömil till. Dygn efter dygn. Livet på havet är enkelt att leva och det ger mening.

Men det går ju inte att beskriva i bara ett inlägg, så i stället kommer här lite bilder från seglingen över Atlanten. Det är ändå skönt att vara framme i Caribien. Vi har nått vårt mål.