I Kap Verde är det svårt att få tag på vatten, men våra försök ger många trevliga upplevelser. Vi förbereder oss för att segla över Atlanten och kommer äntligen fram till vårt mål med resan: Tobago i Karibien.
Familjer på äventyr – säsong 3 – episod 6:
Vill du läsa om allt det du inte så på tv? Ett år utan skor är en gripande och ovanlig reseskildring om en helt vanlig familj som kliver av vardagsstressen och förvandlar tillvaron till ett äventyr.
”Personligt, känslofyllt och dramatiskt”
– På Kryss
Kom i tankar om ett samtal som jag hade med Mathilda på en av våra vakter tillsammans.
Här bjuder jag på den 🙂
Jag sitter och pratar med Mathilda en dag om hur häftigt det är att hon och Troels har seglat över Atlanten. “Tänk när du och Troels fyller 10 respektive 13 år har ni seglat över Atlanten 2 gånger, det är rätt coolt” “Ja, men mamma du har ju seglat över 3 gånger” “Jo, det stämmer men jag fyller dock 45 i september”
Det blir tyst en stund så säger Mathilda igen: “Tänk så många gånger jag kan ha hunnit segla över Atlanten när jag blir så gammal”
Jag ler och myser, Mathilda är så trygg och stark i sin roll här ute på havet. Tänk om Mathilda vill fortsätta korsa världshaven 🙂
Margareta och Mathilda funderar och spekulerar på Atlanten
Vi lämnar den mysiga hamnstaden Horta på Azorerna med det vi tror är en bra väderleksrapport. Planen är att vi i de 1250 sjömilen upp till Falmouth i England ska segla i utkanten av ett lågtryck, som ska ge oss fin vind hela vägen.
Vi betalar hamnavgiften, dricker en sista kopp portugisiskt kaffe, tankar diesel och seglar norrut mellan öarna Pico och Faial. Vi går väster om São Jorge och öster om Graciosa. De gröna öarna är vackra i solnedgången, den får husen att lysa som små vita fläckar på en målarduk. Delfinerna hoppar så ivrigt ur vattnet omkring oss, att de nästan slår huvudet i Anna Lisas peke.
Det är kallt på nätterna
Vi går plattläns i god fart, och den andra dagen seglar vi 145 sm. Det är inte ofta Anna Lisa seglar så snabbt. Så vänder vinden 90 grader, och innan vi hinner anpassa seglen till den nya vinklen dör den. Som tur är har vi diesel i våra många dunkar på däck, så vi kan köra 700-800 sm. Det är utan bekymmer vi startar motorn.
Thomas tankar morgon och kväll
“Pappaaa! Vi har sett fyra valar”, ropar Mathilda när jag kommer upp i sittbrunnen vid 11 om förmiddagen. “De var precis här”.
Havet är så platt som Öresund en fin sommardag. All dyning är borta och det är långt till horisonten. Vi har 730 sjömil kvar till Falmouth, det är ca sex dygn, och vi har diesel kvar till knappt fem. De nästa två dagarna är havet lika platt, och vi går för motor.
Så stilla, så stillaSyskonkärlek
Barnen är glada när vi kör motor, för det betyder att vi har massor av ström till deras datorer. Om de inte redan var det, är de nu mästare i både Sims och Minecraft. Margareta och jag njuter dock inte lika mycket. Vad händer om det inte kommer vind? Vi har inte tillräckligt med diesel till att köra hela vägen. Även om vi har mycket vatten och mat ombord, är tanken om att driva i veckovis inte så tilltalande.
“I morgon igen lugnt, troligtvis vindstilla, men ett litet lågtryck håller på att bildas vid Spaniens NO-kust.” Varje gång vi får väder från min pappa och Johan där hemma, är det alltid sammanfattningsvis, att det inte kommer någon vind. Så snart det kommer den minsta PUST stannar vi motorn. “Yes, nu seglar vi två knop”, tänker jag. Vanligtvis seglar vi minst 5 knop, men under omständigheterna är två knop också bra. Hela natten försökte vi att kryssa, och hade en genomsnittsfart på 1,5 knop. I den farten vill det ta ytterligare två veckor upp till Falmouth.
Vi kommer ingenstans
Vanligtvis är det mycket underbara väsen när vi seglar. Vågorna brusar, vattnet porlar förbi skrovsidan, inredningen knakar och tamparna knirkar. Nu är det helt tyst. Det är som om Anna Lisa svävar i rymden. Det är otrevligt stilla.
Vi kan använda vår sista diesel, och nästan komma upp i Engelska Kanalen. Men vad händer sen? Ska vi driva med tidvattnet i trafikseparationszonen i ett av världens mest trafikerade farvatten? Eller … Vi kan ändra kursen från nordost till sydost?
På Anna Lisa har vi alltid sagt, att vi föredrar att köra motor fram för dåligt väder. Men just nu är stilltje också dåligt väder, och La Corunas tapas och mysiga gator lockar. För inte att tala om de oändliga mängder diesel vi kan få ombord där …
För precis 12 år sedan sa vi JA till varandra ombord på vår dåvarande båt, S/Y Sally
18 juni 2005, en fantastisk dag
För precis 1 år sedan landade jag och barnen i Barcelona för att segla ut i världen med Thomas ombord på vår S/Y Anna Lisa.
Nu har det gått 1 år till och vi firar den 18 juni ute på Atlanten någonstans, i skrivande stund tror vi att vi är på väg till England, för några dagar sedan var våra planer att segla till Spanien. Vi anpassar oss efter vädret och är nöjda med dit vi kommer, bara vi får en säker och trygg segling så kommer den 18 juni bli den bästa dagen, även detta året.
Här kommer en av de första filmerna som vi gjorde tillsammans när vårt äventyr började.
Anna Lisa slåss ur kurs och vattnet forsar ner i sittbrunnen. Vi har stängt av in till kajutan, så att vattnet inte kan fortsätta in i båten …
Oberoende av varandra har vi båda skrivit om seglingen över Atlanten, och vad som hände när vi inte helt kunde undvika ett lågtryck. Margareta skrev om det här på vår blogg för ett par dagar sedan.
Kan vi inte segla lite fortare? Den frågan ställer vi oss ibland. Efter att ha haft en hel Atlantensegling att reflektera över saker och ting så har jag kommit fram till att det är en väl medveten strategi vi seglar efter.
Vi vill ha en hel båt med oss hem och en hel familj som vill segla.
Meddelande från vår meteorolog, Johan Dahl, 11 maj. ”Lågtrycket kommer från NV och som det ser ut nu kommer det österut och det värsta håller sig norr om 30 breddgraden! Ni kommer ändå få S-SV vindar på 20-25 knop! Håller ni er söder om 30 breddgraden missar det värsta er! Fattar ni?”
Varje dag skickar vi meddelande via vår Delorme Inreach, 160 tecken kan vi skicka som mail eller sms. I mailet som vår ”meteorolog” får kan han öppna en länk där vår position, hastighet och kurs ses.
En del av säkerhetsutrustningen
Johan sitter sen och studerar vädret åt oss och vi får tillbaka ett svar som ovan, inklusive lite skvaller, när det får plats.
Vi ändrar kurs och styr rakt österut i tre dygn för att inte komma upp till 30.e breddgraden. Vi får massor av regn, en del vind men inget som känns obehagligt. Vi seglar med revade segel och gör 4-4,5 knops fart framåt. Det blir filmmaraton för barnens del och vi som kan sitter helst inne på trappan när vi har vakt, efter 15 minuter får vi resa oss upp för att spana runt hela horisonten. Det finns inga båtar här ute, det är vi, regnet och vinden.
Lågtrycket kommer
Vårt svar till Johan, 11 maj. ”Fattar! Visar T när han vaknar. Så skönt att våra meddelande fungerar igen!”
Jag står nere vid vårt navigationsbord och tittar på AIS.en, det är ett program som gör att vi kan se andra båtar som är i vår närhet. Däremot kan de inte se oss på sin AIS för vi sänder inte ut någon signal. Detta visas på sjökortet om vi zoomar ut visas hela världen. Om vi förtsätter rakt österut, istället för att styra upp mot Azorerna igen, tillräckligt länge kommer vi till Marocko, det känns väldigt tilltalande just nu.
AIS bild, vi är den röda ”båten”
Från Johan Dahl, 12 maj. ”När lågtrycket dragit förbi er någon gång på söndag kväll kan ni återgå till er nordligare kurs, om ni vill!”
Vårt svar till Johan, 13 maj. ”Det blåser fortfarande mycket med det har slutat regna. Det är vacker att se utsikten. Vindkraftverket har lagt av, hade annars kunna ge mycket ström. Trötta men allt väl. T”
Värmen från Karibien är ett minne blått
Vinden lägger sig till slut och solen kommer fram, vi styr mot Azorerna igen och jag är evigt tacksam över att vi klarat oss så bra. Båten är hel, alla mår bra och nu slörar vi med god fart rakt mot Azorerna.
Vi skriver i vår loggbok varje dag som vi seglar, vi skriver vår position, hur långt vi seglat det senaste dygnet och hur mycket närmare vårt mål vi kommit. Ibland kommer det med någon annan liten information, men inte mycket.
Allt annat som vi upplever skrivs i dagböcker och en del formas till blogginlägg och en del upplevelser ska bara lagras väl i minnet.
Atlantens fina färg och en tacksamhet över ett lugnt hav och en hel båt
En notering i loggboken kan se ut så här: *Lördag 6/5 2017 – Dag 4 12.00 Sol, blått hav, varmt. Revad stor och full genua. Position: 23°14.26 N 62°28.94 O Kvar till Azorerna: 1957 nm Närmare: 92 nm Dagsetapp: 116 nm Seglat totalt: 327 nm 23.30 Vi får en regnby med massor av vind över oss. När vi har revat är vind och regn borta igen.
På denna överseglingen kom jag på att jag och barnen kunde göra en bild-loggbok. Små händelser skrivs ner och sen får barnen rita bilder som passar till. Under seglingen har vi bilderna hängande uppe i båten för att kunna hålla ordning på dagar och upplevelser. Det blev som att vi gjorde vår egna kalender.
När vi seglar riktigt långt, 2 400 nm, så behöver vi ställa om klockan, det är 4 timmars tidsskillnad från St. Martin till Azorerna. Klockan skulle flyttas fram och det var inte så svårt att korta av någons vaktpass. När vi genomfört denna procedur två gånger och det fortfarande blev mörkt klockan 20.00 så bestämde vi att det passade oss rätt bra ombord, vi höll vår egna ”Anna Lisa tid”. För livet ombord så passade det bra med att mörkret kom kl 20.00, det är då första nattpasset går på och för dem som skall sova så underlättar det när det är mörkt, med lite tur kommer man ombord på första ”sömn tåget”.
Thomas pappa berättade för oss att när han seglade ombord på skeppen förr så ställdes klockan om varje dag. Klockan 12.00 skulle solen stå som högst på himlen och kaptenen ombord skulle äta lunch tillsammans med sina gäster. Det innebar att ibland ställdes klockorna om 23 min, ibland 17 osv.
Väl i Horta blev vi raskt av med de två sista timmarna som vi inte trollat bort på havet, så förutom att det kändes ovant att gå på land, få ta en varm dusch och äta en lång middag så kom mörkret inte förrän 22.00 och det skapade stor förvirring de första dagarna.
Vi har lämnat St. Martin och går norrut förbi Anguila och vidare ut genom sundet mellan Dog Island och Prickly Pears. Vågorna kraschar mot klipporna på de små öarna och de stiger flera meter upp i luften som en isländsk gejser
”Wow”, ropar Johan.
”Vågorna kommer helt från Europa”, säger Margareta och då är vi ute på öppet hav.
19 dygn och 2450 sjömil. Vi är framme! Vi har seglat över Atlanten för tredje gången och är nu i Horta, Faial, Azorerna.
Det har varit många stora naturupplevelser, utmanande segling och många vackra stunder. Det har också varit obehagliga och även skrämmande tillfällen, och de kommer vi kanske att berätta om sen. Först måste vi slappna av och samla kraft igen.
Vi måste naturligtvis upp på Peters Cafe Sport. Här har seglare i årtionden träffats och berättat historier från de sju haven. Jag kommer att fira min födelsedag på denna legendariska plats och vi kan nu även själv bidra med historier från vår senaste segling.
Allt gott från Anna Lisa.
Mathilda och Margareta på nattvaktMörka nätterMatlagning under gång.MiddagsmatBananer på väg till Europa
Vi måste vara fastspända när vi sover för att inte ramla ur kojen.Besök av delfiner
Land i sikte!
Mot Karibien?
Följ med ombord på Anna Lisa på kanaler i Europa, i storm i Medelhavet, när utrustningen går sönder vid Afrika och även när seglingen är så underbar att allt är glömt igen…
Vi har blivit kontaktad av några olika personer efter den sista filmen som vi la ut på Fb.
De som kontaktar oss undrar om vi inte använder flytvästar. Det gör vi.
Vi har haft som regel att så fort någon går på däck har personen flytväst på sig och är fastkopplad i lina. Under nattseglingar vistas ingen i sittbrunnen utan flytväst och lina.
Natten närmarTid tillsammans i sittbrunnen
I bra väder har vi haft en överenskommelse om att vi i sittbrunnen inte behövt ha flytväst. Vår sittbrunn ”är djup” som gäster uttryckt det.
I vindstilla väder sitter vi ibland på däck, tillsammans, utan flytväst.
Det som ni inte alltid ser är att vi har flytvästen under vår jacka, det kan vi ha eftersom vi inte har uppblåsbara flytvästar, ni ser då inte heller linan som är kopplad i flytvästen och ner i däck.
Super glad Mathilda filmar och har flytväst på sig och är fastspänd med lina i däcket
I går vände barnen sig ut från sittbrunnen under en kort stund, och ja de borde fått på sig sina västar då. Thomas som filmade hade både flytväst och lina på sig, men honom ser ni inte i bild.
