Bild loggbok

Vi skriver i vår loggbok varje dag som vi seglar, vi skriver vår position, hur långt vi seglat det senaste dygnet och hur mycket närmare vårt mål vi kommit. Ibland kommer det med någon annan liten information, men inte mycket.
Allt annat som vi upplever skrivs i dagböcker och en del formas till blogginlägg och en del upplevelser ska bara lagras väl i minnet.

Atlantens fina färg och en tacksamhet över ett lugnt hav och en hel båt
Atlantens fina färg och en tacksamhet över ett lugnt hav och en hel båt

En notering i loggboken kan se ut så här:
*Lördag 6/5 2017 – Dag 4
12.00 Sol, blått hav, varmt. Revad stor och full genua.
Position
: 23°14.26 N    62°28.94 O
Kvar till Azorerna: 1957 nm
Närmare: 92 nm
Dagsetapp: 116 nm
Seglat totalt: 327 nm
23.30 Vi får en regnby med massor av vind över oss. När vi har revat är vind och regn borta igen.

På denna överseglingen kom jag på att jag och barnen kunde göra en bild-loggbok. Små händelser skrivs ner och sen får barnen rita bilder som passar till. Under seglingen har vi bilderna hängande uppe i båten för att kunna hålla ordning på dagar och upplevelser. Det blev som att vi gjorde vår egna kalender.

bildloggbok

När vi seglar riktigt långt, 2 400 nm, så behöver vi ställa om klockan, det är 4 timmars tidsskillnad från St. Martin till Azorerna. Klockan skulle flyttas fram och det var inte så svårt att korta av någons vaktpass. När vi genomfört denna procedur två gånger och det fortfarande blev mörkt klockan 20.00 så bestämde vi att det passade oss rätt bra ombord, vi höll vår egna ”Anna Lisa tid”. För livet ombord så passade det bra med att mörkret kom kl 20.00, det är då första nattpasset går på och för dem som skall sova så underlättar det när det är mörkt, med lite tur kommer man ombord på första ”sömn tåget”.

Thomas pappa berättade för oss att när han seglade ombord på skeppen förr så ställdes klockan om varje dag. Klockan 12.00 skulle solen stå som högst på himlen och kaptenen ombord skulle äta lunch tillsammans med sina gäster. Det innebar att ibland ställdes klockorna om 23 min, ibland 17 osv.

Väl i Horta blev vi raskt av med de två sista timmarna som vi inte trollat bort på havet, så förutom att det kändes ovant att gå på land, få ta en varm dusch och äta en lång middag så kom mörkret inte förrän 22.00 och det skapade stor förvirring de första dagarna.