Mitt Karibiska namn

Phantom, Flour, Lion, Puncheon, Squeezy, Sonson … Många av de nya vänner och bekanta som vi fått i Charlotteville har rätt häftiga namn. Jag har funderat på vad jag kanske själv hade kallats, om jag bodde i Karibien. Jag undrar om jag också hade fått ett coolt namn?

Till skillnad från de flesta andra problem, vi haft, löste detta emellertid sig själv.

”Capitana”, kallar Sonson när han kommer till Anna Lisa i sin fiskebåt och vill ha hjälp med att bära saker i land inne på stranden.

”Capitana”, ropar konstnären Maurice när jag går förbi bänken på stranden där han ligger och vilar sig på. ”Jag har länge velat ge dig en kokosnöt. Du kan dela den med Margarída”. Margareta har nämligen också fått ett karibisk namn, men det är inte så långt från det svenska.

”När du har druckit den”, fortsätter Maurice, ”kan du pressa sås från köttet och använda den till kyckling eller fisk.”

Jag tar kokosnöten med mig genom den lilla staden som hade verkat sömnig, om det inte var för att det alltid kommer hög reggae- eller soca-musik någonstans ifrån.

”Capitana”, hälsar Squeezy, den lokala trubaduren som skriver sin egen reggaemusik. ”Har du köpt en kokosnöt?”

”Nej, jag fick den av Maurice”, svarar jag. Alla känner varandra här.

Squeezy undersöker kokosnöten. ”När du har druckit det, kan du pressa köttet och få en god sås till kyckling eller fisk”.

Squezy spelar guitar, min kusin dansar med Maurice och jag hjälper med musiken:

Tanken på att lämna Charlotteville gör ont. Men att resa innebär också att man måste säga adjö många gånger. Men här gör det extra ont, för här har jag både fått ett namn och en kokosnöt som jag kan göra sås av när jag har druckit den tillsammans med Margarída.