Från problem till katastrof

Vi kommer fram till dagens sista sluss där det finns en kaj där vi kan lägga till för natten. Slussarna är automatiska och vi har fått en “telecommande” (fjärrkontroll) som vi själva kan styra slussarna med. Det är fortfarande en kvart tills slussarna stänger för kvällen, men det händer inget när jag trycker på den gröna knappen på fjärrkontrollen. Jag vet utmärkt vad problemet är. Slussarna stänger kl 18, men det är fransk tid. Även om det principiellt är samma tid som i Sverige, är det ändå inte det.

Det är bara att acceptera läget, och förtöja på bästa sätt. När slussarna är stängda är det ingen risk att det kommer andra båtar. Vi kan tillåta oss att spärra kanalen med en förtöjning, för med Anna Lisas djupgående flyter vi inte helt in till kanten.

Nästa morgon kl 8.55 (slussarna öppnar kl 9) ska jag starta motorn. Det går inte. Jag provar olika saker, men jag får inte igång den. Jag kollar oroligt på slussen för att se om det kommer båtar. Akterfortöjningen till andra kanalsidan spärrar all genomfart. “Kom igen nu”, men motorn vägrar att starta.

Jag konstaterar att det har kommit luft i systemet, och när jag har luftat, startar den som den ska. Men några timmar senare vägrar motorn att varva, när jag slår back i en sluss. Portarna kommer närmre och närmre och snart går vi på dem. Jag kan inte bromsa vår fart med motorn.

“Släng en tamp i stegen”, ropar jag till Poul när jag inser, att jag inte kan lita på motorn. Men innan Poul hinner reagera varvar motorn ändå och vi stannar.

Det är inte bra. Det finns ingenstans att lägga till. Endast slussar både framför och bakom oss. Ingenstans där vi kan stanna och mecka. Det finns det först efter ytterligare 14 slussar. Jag luftar motorn igen och som tur är går den resten av dagen.

Vi kommer med båt, men vi är ändå långt ifrån allt som har med båtar att göra. Det finns ingen hjälp att få. Vid nästa kaj kan vi få utmärkta croissanter men inga reservdelar eller hjälp till motorn. Men det är trots allt bättre att ligga säkert förtöjd vid en kaj, när motorn inte går, än att ligga i en sluss.

Nu är motorn helt död och jag börjar felsöka. Det är troligtvis dieselpumpen som är problemet, och jag plockar isär den. Inser att jag behöver både hjälp och reservdelar för att få igång den igen. Det finns ingen att förklara det för, och även om det fanns, så hade det troligtvis varit svårt med teckenspråk. Men vi har tur i oturen. Det är ändå dags att åka hem ett par veckor, så pumpen kommer med i resväskan.

Det känns inte bra att lämna Anna Lisa, när hjärtat inte slår. Men förhoppningsvis har jag en fungerande pump med mig tillbaka om två veckor. Då kan resan fortsätta den sista lilla biten genom Saône och Rhône ner till Medelhavet.