Sura barn

”Vet ni vad, imorgon ska vi prova att dags-segla, det var så längesedan vi gjorde det, det blir bara ett par timmar så är vi framme igen”, säger jag till barnen under eftermiddagen.

Inte sedan vi seglade från Antigua har vi bara seglat i några timmar. Istället har vi gett oss av och seglat minst i en vecka. 1000-2400 sjömil åt gången har vi seglat och jag ser fram emot att äntligen bara få ”semestersegla” i några timmar.

Reaktionen som jag får från barnen är jag inte alls förberedd på.
”Va, det är ju helt meningslöst!!! Menar du att vi först ska bli sjösjuka, komma fram till en hamn utan att vi kommit nämnvärt närmare Sverige?! Vad är meningen med det”

Barnen är mycket eniga och de sparar inte på sin vresighet.
Nu börjar ett mödosamt förklarande om att man behöver inte bli sjösjuk för vi ska inte ut i några vågor och det kommer finnas massor att titta på eftersom vi ska gå inomskärs. Barnen är sura.
Jag kryddar till situationen med att säga att de under hela seglingen, på ca 3 timmar, ska vara delaktiga med oss där ute. Det föll inte heller i god jord, ”får vi inte gå ner, får vi inte se film.”

Men skam den som ger sig, tillslut kom det ett erkännande ”det är en rätt najs segling” och innan vi visste ordet av var vi framme igen.