Vi lämnar Antigua kl 16, efter att ha tankat vatten, diesel, bensin och klarerat ut.
Mannen som jag betalar till säger ”Det har varit varmt idag” och jag kan bara hålla med. Där är ingen passat vind som blåser och solen har strålat från en blå himmel.
Mathilda styr Anna Lisa ut ur bukten och vi kommer ut på ett spegelblankt hav, inte en krusning, inga vågor. Barnen försvinner ner, de tror att de ska se film, men ack nej inte nu.
På kvällen visar naturen sin egen film för oss, ett otroligt vackert skådespel där färger skiftar, där havet klyvs av fiskar som flyr de större jagande fiskarna som vi bara kan spekulera på vilka de är. Konturera från Montserrat, Redonda och Nevis blir mörkare och mörkare och tillslut är det bara ljusen på öarna som vi ser.
Kärlek
Trots att det var stora protester från barnen över att inte få se film med en gång så är alla överens om att naturens film var väl värd att se. Tid till film blir det ändå, vi har en hel natt på oss och när klockan är 19 så är den sista strimman ljus borta, middagen är avslutad och disken klar. Det blir tyst på Anna Lisa och naturen runt oss är också tyst. Där är inga vågor som brusar eller ryter och där är inte heller någon vind som driver vindmöllan eller viner i masten. Det är bara tyst (om man kan bortse från motorn, och det kan vi)
Barracudan vi fångade strax innan revet på Antiguas sydkust är en 75 cm lång mördarmaskin. Det är inte många här som är rädda för hajar, men om det finns barracudor under båten är det ingen som badar. Det är ett farligt rovdjur med centimeter-långa vassa tänder som vi nu har i sittbrunnen. Men kan vi äta den? Vi tänker oroligt på den nederländska båt som fångade en liknande barracuda nere på Tobago. De fick den mycket obehagliga magsjukdomen ciguatera. Fisk som äter vid korallreven, speciellt rovfiskar, kan samla upp giftet ciguateratoxin. Barracudan är det absolut sista djuret i näringskedjan, så risken för att bli sjuk är större med just den fisken.
När jag ser en av de lokala promenera i en gul regnrock inne på stranden i ankarbukten, antar jag att det är en fiskare. Jag måste in och fråga honom.
Mannen i regnrocken är kvar i vattnet framför ett lila skjul under några palmer. Bakom skjulet är ett par gamla surfbrädor och en motorbåt ligger slängd i skogen.
”Normalt ska du inte vara rädd för ciguatera här”, säger fiskaren som heter Alex. ”Dessa fiskarna fångade jag på revet i går.” Han visar mig ett dussin red snappers och papegojfisk som ligger i en hink. Vi talar lite om fisket här, och han pekar ut på sin fiskejolle, och visar den plats han brukar fiska på. ”Men om du är orolig”, fortsätter han, ”så ta din barracuda med in på stranden när du ska rensa den. Släng inälvorna där uppe”, säger han och pekar på några palmer och buskar några meter upp på stranden. ”Så kommer myrorna. Myrorna gillar inte gift och undviker fisken om den är giftig. Om myrorna kommer till den, är den ok.”
Vi pratar lite till, men jag är angelägen att komma tillbaka till Anna Lisa och få rensat barracudan. Alex håller näven mot mig och jag slår min egen knytnäve mot hans till avsked. Fisket skapar ett band mellan oss.
”Jag ska ut igen i eftermiddag”, säger Alex som det sista. ”Du kanske vill följa med?”
Myrorna hjälper
Fler tropiska regnbyar tvättar saltet av Anna Lisa. Det finns goda skäl att ha en regnjacka på som Alex har. Men till slut klarnar det, och en hink med avfall från barracudan kommer med i jollen in till land.
Kommer myror också fram i regn? Just nu regnar det inte, så vi hoppas att de fortfarande vill hjälpa oss. Vi vet dock inte vilken del av fisken myror föredrar, så lite tarmar, lever, fiskens dråpliga huvud och en liten bit filé läggs på platsen som Alex pekade ut. Det går inte länge innan några små myror börjar att sniffa på fiskens avfall. En katt håller ögonen på oss på distans. Kanske Alex gjorde det också, för han kommer och studerar resterna av fisken.
”Det är en ung barracuda. Det är inga problem med den. Och se alla myror … ”
”Men myrorna kryper inte på fisken”, svarar jag, fortfarande lite orolig efter att ha läst om plågorna man måste ta sig igenom om man får ciguatera.
Alex pekar på ett gäng två millimeter långa myror som ivrigt löper fram och tillbaka mellan tarmarna och ett hål i marken. ”Den är helt ok, man!”
Barracudan var kanske den mest välsmakande fisk vi har fångat hittills. Den gav mig också en fisketur, en att dricka öl med på stranden och kanske början på en ny vänskap. Det är en super bonus.
Mot Karibien?
I boken ”Mot Karibien?” kan du läsa mer om vår segling. Just nu ger vi den bort helt gratis.
