Cirkeln sluter sig

Jo då, vi blir utsläppta till Östersjön igen och framför oss har vi något av den vackraste skärgårdsseglingen som man kan få, tycker vi. På kvällen ankrar vi och tro det eller ej, Troels får för sig att bada, helt frivilligt, vi är lika chockade allihopa 🙂
Det är dags att få nya gäster ombord, inte vem som helst heller, Mormor Marie och Morfar Bengt!
Vi tar oss till Oxelösund för att hämta dem och det är obetalbart att se barnen springa mot bilen och skrika, MORMOR, MORFAR!!

Efter en lång morgon med god frukost är det dags att leta sig ut i skärgården bland de tusentals öarna. Det är fint väder, bra med vind (nästan emot, men okey då) och vi tar oss söderut. Vi ankrar vid en liten ö vid namn Bredholm, en helt ny upplevelse för mina föräldrar, men alla verkar njuta av det lika mycket. Lite lunch iland och sen är det avkoppling. Mathilda ordnar hårvård och massage, Troels leker sina lekar, det läses böcker, spelas gitarr och fiskas lite (det finns ju dock ingen fisk att få….)

För sex år sedan seglade vi här med goda vänner, fam Anderson, de tog med oss till alla de finaste ställena som de visste, nu var det vår tur att få visa några av dessa ställen. Harstena är ett av dem. Som UllaBritt sade, nu skall vi ta med er till Bullebyhusen. Det är röda hus, stugor med massor av fina blommor utanför. Den gamla skolan finns kvar som museum, bageriet håller öppet 8 veckor per år, det är så länge som säsongen håller i sig. Blåbär, här finns massor och vi plockar och i samma takt får vi lika många myggbett, det får det vara värt.

Våra båda barn fyller år i början av augusti, så kalas skulle det bli. Troels fyller 5 år, Mathilda 8 år samt alla gosedjuren, 1 år! Vi bestämmer oss för att ligga kvar en dag till på Harstena, flaggspelet hissas, vi sjunger, har presenter och äter gott.

Ligger man still får man också vara beredd på att gå lite längre någon annan dag och så får det bli, vi vill ner mot Västervik. När jag står och tittar på vår sjökortsplotter ser jag för första gången vårt spår som kommer söder ifrån, Cirkeln runt Östersjön knyts ihop.
Jag står tillsammans med Mathilda och går igenom var vi varit, hur var det för nästan två månader sedan?

Just nu ligger vi i Skillinge, den västliga kulingen som mötte oss på slutet av Hanöbukten gjorde valet rätt enkelt att gå i hamn. När Troels vaknar efter sin sjösjuka vid 20.00 och frågar om vi är i hamn, säger jag, ja! Vad  skönt, då slipper jag den där obehagliga kräkstunden nu.