Holland, en exotisk plats

Efter 910 sjömils non-stop segling från La Coruna har vi kommit till den holländska ön Vlieland. Det är en konstig plats …

Hamnen är proppfull när vi kommer in, men det är inga problem. Från året som gått är vi vana vid att när vi kommer till en hamn får vi utpekat en plats. Sen är det personal på bryggan som nästan förtöjer båten åt oss. I vår första holländska hamn på denna resan, får vi förtöja själv. Lite primitivt, men ok …

Jag går upp på hamnkontoret. Det normala är att du tar med båtens registreringspapper, försäkringsbevis, pass för alla ombord och ibland även annan dokumentation. På Vliesland vill de inte se några dokument.

”Hur lång är båten?” frågar tjejen på hamnkontoret. ”Och hur många är ni ombord?” Av någon anledning frågar hon inte om hur många hästkrafter motorn har, vem som har ritat båten, materialet hon är byggd av eller antalet master. Hur hon kan beräkna priset för vår vistelse, utan denna viktiga information, är ett mysterium. Det ska ju alltid dokumenteras längre söderut.

Vi ser att sättet att transportera sig på i Nederländerna är med cykel. ”When in Rome, do as the romans” så vi hyr cyklar. När vi cyklar längs de vita stränderna och de gröna kullarna, hälsar jag på lokalbefolkningen som vi möter längs vägen.

”Hello”, ropar jag glad.
”Hallo”, svarar människorna tillbaka. Hallo?!? Vad har hänt med ”Alright, maaan” eller ”Hello sugar-honey”, som jag är så van vid att folk säger till mig?

Holländarna är också otroligt inkonsekventa när det gäller landskapet. Utanför hamnen är det på eftermiddagen vatten ända bort till horisonten. Men på kvällen har den holländska landskapsarkitekten ångrat sig. Han har tagit bort vattnet och beslutat att det ska finnas land istället.

Det är verkligen en upplevelse att vara i det exotiska Nederländerna!