Jag ler åt det komiska

Vi kommer gående på jollebron, vi har varit på en liten utflykt under eftermiddagen och nu ska vi organisera oss så att alla kommer ut till sina båtar igen. Sofia och hennes två små barn har varit med oss idag och de ska få lift ut till sin båt Polonica. Det blir Thomas, Troels, Sofia och de två små barnen som åker ut först.

Jag och Mathilda sätter oss på den del av bryggan där det finns lite mer plats för Thomas att förtöja när han kommer tillbaka. Det är som Thomas sa tidigare under dagen ”att hitta en plats till att förtöja här är som att leta efter parkeringsplats i en storstad hemma.”
Här ligger en jolle, om man nu kan kalla dessa stora båtar för jolle. Tre personer arbetar hårt med att lasta ombord mat och dricka. Jag skrattar lite och går fram och frågar ”vilken middag som blir serverad ikväll?”

De skrattar också och säger ”här finns allt!” Och det tvivlar jag inte på.

Inköpen är lastade, gästerna kan komma

Inköpen är lastade, gästerna kan komma

De berättar att båtens gäster kommer på fredag och att de ligger ankrade utanför med båten som är 70 meter.

Jag sätter mig med Mathilda igen och vi pratar om hur det ser ut när vi handlar och hur vi får ut det till båten.

90 euros inhandling får precis plats

90 euros inhandling får precis plats

Så olika förtusättningar vi reser på, men märkligt nog är det de samma platser som vi vill till och som vi får sett.

Troels testar juce, denna sorten ska inhandlar till Atlantenseglingen

Troels testar juce, denna sorten ska inhandlas till Atlantenseglingen