Triumf
En ensam hornfisk-stjärtfena hänger under vår solpanel. Den har hängt där i många år. Vi har fiskat i många år, utan att hornfisken fått sällskap.
I Marocko köpte vi ett nytt drag, en så kallad bläckfisk. Bläckfisken sitter på vårt fiskespö och nu när vinden inte blåser så kraftigt så har Margareta varit snabb med att släppa ut fisk linan på morgonen.
Det är eftermiddag och vi seglar från Sal mot ön São Vicente, på Cape Verde. Alla ombord håller på med sitt. Barnen har fått igång ett filmmaraton, Thomas vilar, Per läser och jag sitter och lyssnar på musik. Det är hög musik i öronen och jag har vandrat iväg längs den långa vägen av seglarminnen. Jag sitter och ler, sjunger med, minns och förundras över att jag hela tiden valt seglingen och stannat kvar i den. Det är här jag mår som allra bäst.
Jag glömmer inte bort min fiskestång, med jämna mellanrum tittar jag upp mot den men där är inget som rycker och drar i den. Det får väl bli soppa till middag, vi åt en super god pasta-sallad till lunch så soppa blir lagom till middag.
Solen bryter igenom molntäcket och vi slörar fram i 4-5 knop, jag tittar igen, och nu rycker det ordentligt i linan!!!! Av med musiken och annonsera för alla ombord att det finns fisk på kroken. Det tar inte lång tid förrän alla är på däck. Flytvästar på, Troels hämtar skärbräda, Mathilda filmar, Thomas och Per har till uppgift att få fisken ombord. Fisken är inte alls glad för att den har fastnat på vår krok, den stretar emot som bara den.
Sakta men säkert får Thomas den närmre Anna Lisa, det är en Guldmakrill, när den hoppar ser vi den gul-guldiga färgen. Den får bara inte hoppa av…
Tillslut ligger den på däck, 1-0 till familjen.
Bye, bye soppan – välkommen Guldmakrill stekt i smör med citron saft och salt.
