Carriacou

Vi är tillbaka på Carriacou för att hämta upp ankarspelet, trodde jag. Klockan är bara 11.00 när vi kommer in till mekanikern, vi hittar honom på hans vanliga plats i sin container till verkstad. Han tittar på oss och säger att han arbetat hela helgen men inte hunnit med vårat ankarspel. Vi är välkomna tillbaks kl 17.00, han skall bara sätta ihop alla tusen bitar igen.

Så från hopp till förtvivlan inser jag att vi inte ska segla vidare idag.

Vi åker iland för att få lite internet, det har kommit ett mail med en länk till barnens medverkan i Lilla Aktuellt.

Efterhand som vi pratar med den trevliga innehavaren av caféet fram kommer det att det imorgon är helgdag, The Independent Day. Det är alltså stängt imorgon sen beror det lite på hur mycket festande det blir om det är stängt 1-2 eller 3 dagar.

Hjälp! Nu kan vi snabbt räkna ut att allt är stängt imorgon, även hos tullen m.fl. och om vi skall klarera ut blir det övertidsersättning imorgon.
Det blir till att skynda på barnen, handla i en hast och köra ut till Anna Lisa. Nu blir planen att klarera ut oavsett om ankarspelet blir färdigt idag, knappast, eller inte.

Thomas åker för att prata med mekanikern igen, han har tyvärr haft annat och göra idag och imorgon är det helgdag, sen får vi se. Vi klarerar ut från landet Grenada och säger hej till St Vincent and the Genadiners. Mailadresser är bytta och vi skall hålla kontakt med vår mekaniker, om och när ankarspelet är klart får vi segla tillbaka hit. Avstånden är inte så långa så det skall nog gå. Imorgon seglar vi mot våra nederländska vänner, om nu inget annat inträffar.

Sedan ankarspelet gick i sönder har det känts tungt. Inte bara tungt att dra upp ankaret men mentalt. Det är en oro som gror över saker som går sönder, hur dyrt blir det och skall vi överhuvudtaget ordna allt nu, vi måste prioritera.

I lördags sa mekanikern att han behövde fram tills på måndag för att möjligtvis kunna fixa till det rätt bedrövliga ankarspelet. Vi gav oss genast iväg mot Sandy Island.
Sandy Island är ett naturreservat och de vill helst att man ligger vid bojar för att skona korallerna. Ankrar man själv ska man ändå betala avgiften på 25 ec dollar, att ligga vid en boj passar oss rätt bra just nu.

Här har vi avnjutit en heldag på stranden, för att boosta mig själv och familjen påminna oss om hur bra vi har det, kommer här utvalda bilder från dagens ö.

Sandy Island here we come! (eller inte) Klockan är halv elva och skolan är avklarad för idag. Flytvästar är på och allt är undanplockat, Thomas går fram för att ta upp ankaret, jag väntar vid rodret.

Inget ankare kommer upp, det händer ingenting när vi kör med fjärrkontrollen, det går varken upp eller ner.

Thomas mäter om det kommer ström fram och det gör det. Barnen försvinner snabbt ner igen, jag och Thomas går i ”tänk mode”.

Helt ärligt detta är inte min starka sida men jag kan ställa frågor till Thomas och jag kan lägga ut en vädjan på fb om att vi behöver hjälp.

Det går ingen nöd på oss här, ankaret sitter ordentligt. Trots att det blåst rätt ordentligt i några dagar nu flyttar vi oss inte. Och vi vet att vi kan få upp ankaret för hand, och motorn fungerar nu, men vi vill att vår utrustning skall fungera.

Snabbt får vi många svar från engagerade personer som vi känner och vi går igång. Jag läser upp för Thomas vad som skrivits och Thomas verkställer.
Det slutar med att vi monterar loss ankarspelet, ringer samtal hem till Sverige och får vägledning om hur vi skall gå vidare.

Det är en bedrövlig syn som möter oss när vi börjar få isär ankarspelets motor. Det har kommit in saltvatten, det är ärgat och motorn behöver mycket kärlek för att komma igång igen.

Några av skruvarna kan vi inte få loss själva så vi tar jollen in till varvet för att få låna verktyg. Den trevliga mekanikern tar hand om motorn och säger att vi kan komma tillbaka vid 18.00 ikväll, då har han tid att titta på den.

Nu sitter vi här och väntar, väntar spänt på om ankarspelet skall överleva.
Till alla er som hjälpt oss idag, här finns nybakad vaniljsockerkaka till er, kom gärna förbi och peppa oss lite i det inte alltid lika glamorösa långseglarlivet.