Frustration

Vi köper en båt i Medelhavet! Hela familjen kan plocka fram känslan av att ligga för ankar i en vik på Mallorca. Vattnet är kristallklart och det simmar stora stim av färgglada fiskar under båten. Det händer att en rocka glider fram över sandbotten och svärdfiskarna hoppar ute till havs. På morgnarna går vi direkt ut i sittbrunnen och hoppar i, vattnet är 28 grader varmt.

I januari kändes detta helt realistiskt. Vårens resor bokades in. Thomas skulle åka ner en helg i mars för att arbeta på båten. Barnen skulle få se båten för första gången under påsklovet. De skulle få ta med sig kompisar. Det var innan Corona.
Nu är alla inplanerade resor avbokade, vi vet inte när vi kan få resa ner till båten igen. Anna Lisa ligger tryggt i Alcudias hamn, det kan hon göra fram tills den 1 juli. Båten kan säkert ligga kvar i hamnen efter det datumet också, men då är det högsäsong och hamnavgiften som ska betalas betala vill jag inte ens tänka på. Det handlar om 10.000 tals kronor i månaden.

Corona stressar en hel värld och jag vill bara betona att det inte går någon nöd på oss. Men det stressar oss ändå, att inte veta. Och vi inser att för oss betyder en båt, och möjligheten att få komma ut på havet otroligt mycket.

Så när helgen bjöd på det finaste vårvädret tog vi med oss gummibåten ner till hamnen och körde ut en runda. Helt stressfritt och helt coronafritt.