Balearerna

Nej nej nej, det här känns inte alls rätt. Det är min första känsla när vi står på bryggan framför en Bavaria 36.a i Alcudia.
Sist vi köpte ny båt, 2010, var det kärlek vid första ögonkastet. Hon var annorlunda, hon var unik, hon var så fin. Jag hade redan seglat över Atlanten i en Allegro så jag kände mig trygg.

När vi tog över henne fanns det inga saker kvarlämnade ombord. Vi tog våra lådor, flyttade över sakerna i skåpen så att de låg på ungefär samma ställe som vi hade det på Anna Lisa 1. Det tog en timme, så var vi inflyttade och middagen stod på spisen. Jag är nog en vanemänniska.

Nu står vi framför en båt i Alcudia som Thomas pekar på och säger att den är vår. En båt som det dessutom finns massor av. Vi har inför detta båtköpet haft andra krav på hur båten ska vara. Framförallt har vi en helt klar tanke om hur mycket pengar vi är beredda på att betala.

Vi går ombord, utvändigt behövs det göras rent, det ska tvättas och allt det rostfria ska poleras. Thomas låser upp och vi går in. Det är rent och fint. I skåpen står servis, glas, kastruller, skålar, bestick mm. I hytterna ligger täcke och kuddar, på toaletten finns handdukar. Här finns verktyg, paraplyer, rengöringsmedel, här finns allt.

Det ser ut som om någon redan bor här. Men det är inte vi som bor ombord.

Nu ska det sägas att sakerna ser nya ut, så det är inte det som är problemet, men det är inte våra saker. Vi tittar runt en stund och jag känner hur tankarna far runt i huvudet. Var ska vi ha våra saker, hur ska vi organisera oss, varför har vi en aircondition anläggning som tar upp hela stuvplatsen under soffan.

“Vi måste gå och äta” säger jag. Jag kommer i tankar om att vi varit uppe sedan 03.45, det är nog lunch som behövs.
Vi sitter ute på ett café som ligger nära hamnen, vi kan fortfarande se båtarna. Solen värmer våra ansikten. Trots att det är lågsäsong så är alla platser utomhus upptagna och tjejen som arbetar får springa mycket. Vi får vår mat och vi får tid att prata. Alla mina tankar börjar strukturera sig.

När vi går tillbaka till båten har vi en plan. Organisera, städa och segla.

Vi seglar nästan alltid med gäster ombord. Gäster som vi känner väl, släkt och vänner. De senaste 10 åren har Karin, som är Thomas kusin, och hennes man Poul seglat med oss, så har de även gjort denna sommaren. När vi var ute på Cabrera och värmen var som varmast skämtade vi om att vi förra året fick klagomål på regn, kyla och vattentemperaturer på 13 grader, av Karin och Poul och det är därför vi nu erbjudit dem att segla i Medelhavet istället. Kontrasten är total, solen lyser från morgon till kväll, värme på runt 32 grader och vattentemperaturer på 28 grader och inte en regndroppe. Men viktigast av allt är att vi har inga gäster som klagar på varken det ena eller det andra.

Nu har vi snart seglat runt Mallorca under 1 månads tid och vi fortsätter att komma till otroligt fina ställen.

Den siste juli avmönstrade Karin och Poul och ombord fick vi familjen Dahl istället. Familjen Dahl som vi känt länge och som har två barn som är precis lika gamla som våra. Vilket ös det blev på alla barn, bad, bad och ännu mer bad, utflykter i jolle eller till fots, snorkling, volter från båten ner i det alldeles blåa vattnet mm mm. Båda familjerna hade rustat sig med enormt tålamod och ödmjukhet och vi klarade av det, med mycket väl godkänt, 8 personer ombord på AnnaLisa som är 30 fot, i 1 hel vecka.

Den 2 aug är det Troels födelsedag, 9 år! Även Poul har födelsedag den 2 aug, 70 år, super tillykke!! Vi lyckas samlas allihopa och Karin och Poul bjuder på pick-nick, på bästa plats med en fantastisk utsikt.

Nu är det bara familjen Veber ombord och det känns som att vi har en stor båt 😉
Vi skall hålla en födelsedag till imorgon, Mathilda 12 år! Efter det lämnar vi Mallorca för att upptäcka nya öar.