Margareta Veber

-Nu är det bara ni som behöver ändra era planer och bli färdiga tills imorgon, säger Robert och Anneke.
Vi träffade dem första gången i Rabat, de seglar en Ovni 435 och med ombord finns deras tre barn som är i ungefär samma ålder som våra barn. Efter Rabat så stötte vi på dem igen, både på Sal och i Mindelo. För en vecka sedan kom de inseglande i Pirates Bay.
Våra barn har träffats dagligen och vänskapen mellan oss vuxna har vuxit fram.

Vi bör väl också segla vidare, vi har varit här i en hel månad nu, men det är svårt att slita sig härifrån. Kommer vi hitta fler ställen som är lika underbara som Charlotteville?
Vi har ändå bestämt att vi ska segla till helgen (20-22 januari). Den holländska båten tänkte gå torsdag eftermiddag, mot Grenada.

Innan någon kan segla härifrån måste de klarera ut, ett besök hos Imigrationen för att få stämplar i passen, är nödvändigt.

Robert kom förbi torsdag förmiddag,
-Vi seglar först imorgon, det är ingen personal på Imigrationen idag.
-Oh, så synd, då blir det barbecue på stranden i eftermiddag, och imorgon eftermiddag är vi också klara till att segla iväg. Mot Grenada.
Det blev en Win Win för alla!

Är det en tv ni har där, frågar alla som kommer ombord. Vi har en liten skärm vid navigationsplatsen, men det är ingen tv. Skärmen är till för att ha elektroniska sjökort på. Där finns också musik och ljudsagor.
Barnen älskar att lyssna på ljudsagor när vi seglar. Över Atlanten blev det Doktor Proktor, De fem och Iqbal Faruk. Långa sagor som varar 3-5 timmar, perfekt när man har massor av tid.

Vad gör barnen annars när vi inte har tv och begränsat med internet?

De läser!!! Troels har läst alla 8 Harry Potter böckerna sedan vi lämnade Spanien. Till min stora fasa, för vad skall han nu läsa? Mathilda som inte tyckt om att läsa har också gett sig in på att läsa Harry Potter böckerna och nu har 2 böcker redan lästs ut.

I julklapp fick barnen vars ett sim kort med 15 gig datatrafik! Glädjen var total i en hel månad kan man använda det och det räknas noga varje dag hur mycket data trafik som gott åt. Resultatet är att efter 20 dagar finns halva mängden datatrafik kvar.

Vi ligger ankrade precis bredvid revet där snorkling är perfekt. runt båten finns det massor av fisk. Det kan vi se när vi står på däck, det blänker nere i vattnet från fiskar som simmar. Varje dag flyger stora fiskstim upp över ytan när de blir jagade av några större fiskar. Där nere i djupet simmar även rockor och sköldpaddor, någon har sett en valhaj här också.

Jag är lite kluven till det där med snorkling. Jag vill gärna se alla fina fiskar, på avstånd, de får inte komma för nära. Större djur ser jag helst på film 😉

Jag tar mig dock ut på snorkling och sist gjorde jag det tillsammans med Mathilda och Karin. Vi simmar iväg och redan efter en liten stund pekar Mathilda på en sköldpadda, den simmar nere längs botten och Mathilda är snabb på att simma efter den. Jag följer med en bit, sen tycker jag att jag ser något annat, en mörk skugga.
Vad var det nu Karin sa om den mörka skuggan som hon såg häromdagen…

Det är en jobbig känsla som tar tag i mig och det känns inte alls kul att vara här ute längre. Mathilda kallar och kallar
-Kom mamma, den är här!
-Nej, jag vill inte.
-Det är super coolt!

Efter en stund simmar Mathilda tillbaka till mig och förklarar:
-När jag snorklade med pappa första gången och tyckte det var otäckt så sa han att jag skulle hålla honom i handen. Det gjorde jag och nu är det inte alls obehagligt längre.
Kom och håll mig i handen nu så behöver du inte vara rädd.

Jag håller min 12-åriga dotter i handen och vi snorklar in över revet. Där finns gula fiskar, långa fiskar, runda fiskar och stora fiskar. Det är så coolt!

Längst ner på botten ligger en lång prickig fisk, den ligger alldeles stilla, ända tills en annan fisk kommer för nära, då går den till angrepp. Jag kan lova att vi tre som låg i ytan sprattlade och skrek till vid det plötsliga utfallet. Så tittade vi upp och skrattade med varandra.

Klockan skall ringa 7.00, den 1 januari 2017, men redan 6.30 hör vi en fisk som sprattlar på däcket. Sören har fångat fisk med fiskhåven och nu blir fisken rensad och läggs i kylskåpet. Sören fortsätter att snorkla och får se både rockor och sköldpaddor, inne på ankarplatsen. Tänk att dessa djur simmar precis under oss.

Vi har bokat in oss på en utflykt och vi ska bli hämtade kl 9.00. Inte förrän båten vi skall åka med ligger längs Anna Lisas sida får vi upp Troels. Han är så trött och är inte sugen på fler upplevelser. Men vem vill missa regnskogen? Vi går 10 meter in i regnskogen och tystnaden sluter sig runt oss. Träden är skyhöga, lövverken enorma och färgerna starka. Vi har fått reda på att om vi är tysta ökar chansen att få se fåglar och djur. Detta accepterar alla och det blir en tyst vandring längs den snåriga stigen.

Guiden stannar och pekar på en färgsprakande fågel som sitter helt still i så lång tid att alla som vill hinner fotografera den, sen flyger den vidare in i regnskogen. Troels går lite före oss och rätt som det är kommer han springande tillbaka och viskar ”Jag såg en orm!” En liten röd orm ringlade sig över vägen. I ett hål gömmer sig en krabba och ovanför oss flyger en fladdermus.

Vi viskar om när vi var i regnskogsrummet på Akvariet i Stockholm, det var spännande då, men det här är på riktigt!
Miljön är som hämtad ut Jurrasic park filmerna.

Vi vandrar i över 1 timme och kommer fram till Golden fall, där vänder turen tillbaka, samma håll som vi kom. Nu går det mer uppför än nerför och det är då jag kommer i tankar om att det är inte så här vi brukar tillbringa 1 januari. Det brukar vara en mycket lugn dag på soffan, med film och pizza. Detta året blev det långvandring med egenfångad fisk till middag.

Vi önskar er alla en riktig God Fortsättning på 2017