”Det här är mycket bättre än det jag föreställt mig”, säger Troels. Vi kramas, pussas och bara bubblar av glädje. Tänk att vi gjorde det! Vi har seglat tillbaka till Tobago, ön där jag och Thomas firade vårt första nyår tillsammans, för 16 år sedan. Vi har seglat över Atlanten i vår egen båt, med våra egna barn. Alla vill prata, alla vill få summera sin segling först. Ingen kan sluta titta på vår nya omgivning. Här finns så mycket att ta in och ändå är här så lugnt.
“Ett… två… tre…” Vi står på relingen, klara att hoppa i. Vi håller varandra i händerna och precis efter tre når vi vattenytan. Hur många varv runt båten orkar vi simma? Finns det några farliga djur i vattnet? Frågorna är många, tids nog kommer de att besvaras. Så här långt har vi planerat vår resa, vårt mål är uppfyllt. Vi klarade det.
Vintern, 15-16, stod vi på land i 4 månader. Thomas arbetade massor på båten för att vi ville ha en fin och säker båt med oss ut i världen.
November 2015
På Martinique, 17, lyfter vi för att laga läckaget som fanns vid bogpropellern, vi stod på land i 2 dagar.
I Göteborg, augusti 17, tappade vi vår propeller och måste lyfta, vi stod på land i 2 timmar.
För några dagar sedan, den 30 november, lyfte vi upp Anna Lisa. Borde vi bara bottenmåla och sjösätta henne igen, för att följa vårt mönster?
Warning: Undefined array key "query" in /var/www/syannalisa.com/public_html/wp-content/themes/parallax/themify/themify-utils.php on line 455
Idag kom boken ”Mot en ny horisont” till Falsterbo! 400 böcker ska packas under de kommande dagarna. Har du redan beställt den så har du något att se fram emot 😉
Det går såklart att beställa böcker även nu på oceandream.se
När ni beställer en bok hjälper ni oss att hjälpa andra. Hjälpen går till Karibien.
Ankaret rasslar ut i Pirates Bay på Tobago, vi har korsat Atlanten på 17 dygn. Yes, we did it! Den vita stranden finns 100 meter bort. Regnskogen höjer sig upp mot en klarblå himmel och på revet sitter pelikanerna med utsträckta vingar. Anna Lisa ligger stilla och det är här vi ska fira julen 2016. Thomas och jag har inga problem att ge avkall på julklappar, vi lever vår dröm. Tobago är vår ö.
För 16 år sedan hade vi precis korsat Atlanten i vars en båt. Redan första kvällen på St Lucia träffas vi och det är massor av kärlek. Thomas seglar till Tobago där de danska båtarna ska fira jul. Jag är kvar på St:Lucia, men vi hade en plan. Vi hade hittat en dansk båt, Spunk, som mycket väl kunde tänka sig att segla en tur till Tobago efter jul. Det är bara 150 sjömil. Mycket målmedveten mönstrade jag på på Spunk den 26 december.
St Lucia 2000
Smartphonens tid och sociala medier var inte uppfunna. Jag litade bara blint på att Thomas fanns där, vi hade trots allt tillbringat ca 5 dagar tillsammans. Thomas, han gick otåligt fram och tillbaka och väntade på att Spunk skulle anlända.
Ryktesvägen hör Thomas talas om att Spunk kommit fram till Tobago och ligger i Scarborough. Det är där inklareringen till landet ordnas. Thomas får tag på en buss som på skumpiga vägar och med hög musik tar honom till Scarborough. Från den dagen är det kärlek och värme i luften, åtminstone för Thomas och mig.
Tillbaka till 2016, kan vi säga till våra barn att de inte får några julklappar? De har inte upplevt kärleken på Tobago, men de vet hur det är när vi reser.
Vi kan faktiskt komma undan med detta. Vi lever ett liv där vi har allt vi behöver ombord. Barnen har upplevt så mycket redan under resan. Framförallt har de träffat många barn som är så glada även om de inte äger många saker. Livet handlar inte om att få materiella saker, märkeskläder eller jämföra med vad andra får.
Utbudet är inte heller så stort där vi är och vi kommer överens om att det som barnen brukar få från oss och övrig familj sparas till ett annat år.
Tobago 2016
Vi har rest flera gånger när det är jul och varje gång har vi sagt att resan är julklappen. Det som värmer allra mest är att barnen själva säger “Kan vi göra detta nästa år igen, vi behöver inga julklappar.”
Detta året ska vi vara hemma och barnen frågar på ett ödmjukt sätt “Kommer vi få julklappar i år?”
Jag vill passa på att tipsa om några julklappar som håller äventyrsdrömmen levande.
En inspirerande och lärorik dag tillsammans med andra långseglare i trevlig miljö. Frukost, lunch, fika och kaffe ingår. I pauserna får du möjlighet för att kanske redan nu lära känna dem som du senare träffar ute i världen.
Om du någonsin träffat en världsomseglare vet du hur många upplevelser de har och hur många spännande historier de kan berätta.
11 svenska författare och långfärdsseglare öppnar locket på skattkistan av spännande, inspirerande och fascinerande berättelser från deras resor på de sju haven.
I Danmark är det 10 författare som är med på samma projekt.
Överskottet går till de drabbade efter orkanen Irma och Maria i Karibien.
Vill du ta genvägen till Medelhavet genom floderna? Korsa Sverige i båt? Ta på upptäcktsfärd på Norges, Skottlands eller Finlands kanaler?
Det enda hindret på vägen är slussarna. När du har lärt dig hur du ska hantera de olika slusstyperna, är det helt odramatiskt. Du kan klara av det även om du är ensam ombord. Har du kontroll på dina förtöjningar och de krafter som påverkar dem, undviker du stressiga situationer och skador.
Boken finns på svenska och danska.
Vi minglar på Malmö Live. Vi är inbjudna till Öresunds Business Meeting.
Efter bara några minuter introduceras en fotograf till oss.
”Jag köpte nästan er autopilot” säger fotografen.
”Gjorde du, men vad heter du” både jag och Thomas tittar fundersamt på honom.
”Jag heter Peter Brinch” säger Peter och ler.
Peter och hans familj är i början av sitt seglaräventyr. I Holland korsades våra vägar men vi missade varandra med 60 sjömil.
Men vår mailkontakt började inte med autopiloten, den började redan i april 2016 då jag fick ett mail från en familj i Kivik, familjen Brinch. De hade en dröm om att ge sig ut på äventyr. En dröm som då var att gå på kanaler i Europa. Jag svarade på några av deras frågor och skickade länkar till Thomas böcker.
I augusti 2016 kom ytterligare mail
” Tak for at i tog jer tid til at svare på min mail og mine spørgsmål. Som i kan se på vedhæftede billede, har vi taget vores beslutning. Vi holder kæft og rejser haha…”
“God morgon.” Jag vinkar till jollen som närmar sig Anna Lisa på ankarplatsen. “Vill ni ha baguette, vi ska in och handla”
“Ja, tack” “Vi är strax tillbaka” Jag sitter kvar i sittbrunnen och ser hur ankarplatsen vaknar till liv. En båt ska segla iväg och ankaret dras upp. På en annan producerar de ström, vi hör generatorn köra hela tiden. Vad använder de all ström till?
“Här är baguetten” “Ohhh, tack, du ska få 1 eur” “Vi hörs senare, vi har kanal 77 på”
Vi sitter ute och äter. Vi ser vad andra har för sig. När vi är redo sätter vi på kanal 77, på vhf-radion, där hålls alla konversationer mellan båtarna.
Nu bor vi i vårt hus. Vi njuter av alla bekvämligheter. Här finns frys, tvättmaskin och dusch. “Det är rätt ensamt att vara på sitt rum” sa Mathilda förra veckan. “Det är skönt också men när man stänger dörren är man bara helt själv och det är tråkigt.”
Jag reflekterade också över fenomenet idag. Det är ensamt att bo i huset. Det är inte så att jag saknar besök, eller att folk ringer. Jag saknar bara de där korta samtalen vid relingen och de spontana mötena. Eller alla intryck vi fick när vi höjde våra blickar.
Kom i tankar om ett samtal som jag hade med Mathilda på en av våra vakter tillsammans.
Här bjuder jag på den 🙂
Jag sitter och pratar med Mathilda en dag om hur häftigt det är att hon och Troels har seglat över Atlanten. “Tänk när du och Troels fyller 10 respektive 13 år har ni seglat över Atlanten 2 gånger, det är rätt coolt” “Ja, men mamma du har ju seglat över 3 gånger” “Jo, det stämmer men jag fyller dock 45 i september”
Det blir tyst en stund så säger Mathilda igen: “Tänk så många gånger jag kan ha hunnit segla över Atlanten när jag blir så gammal”
Jag ler och myser, Mathilda är så trygg och stark i sin roll här ute på havet. Tänk om Mathilda vill fortsätta korsa världshaven 🙂
Margareta och Mathilda funderar och spekulerar på Atlanten
Det viner i masterna, jag kunde skymta lite solljus när jag första gången öppnade ögonen och tittade ut. Nu när det har gått två timmar till är det grått ute, vinden viner fortfarande i masterna. I vanliga fall skulle vi bara legat kvar i sängen, läst någon bok eller sett en film, men idag ska vi segla hem till Skanör.
Det är inga problem att väcka barnen. Jag viskar i Torels öra att han ska få träffa Johan idag, Troels sätter sig upp och är redo att klä på sig, äta och komma iväg.
10.30 lämnar vi Rödvig. Vi har fullt seglarställ på oss och Anna Lisa kommer segla med lite segel. Vi borde väntat längre med att gå, men vi är så taggade på att komma iväg, så vi lämnar hamnen.
Lämnat Rødvig
Högtalarna kommer upp i sittbrunnen och hög musik och sång av oss överröstar vind och vågor. Stämningen är på topp!
Vid Falsterborev möter två svenska båtar upp oss, de har seglat från Tyskland kl 03.00 på natten, för att möta oss. Jag är helt rörd, tänk att offra en skön natts sömn och sen få segla i detta höstvädret, imponerande.
Falsterborev, bild från Jacob LejdströmFalsterborev, bild Jacob Lejdström
Vi har som vi redan visste seglat allt för fort och nu blir vi tvungna till att reva ner helt, de svenska båtarna är kloka nog att fortsätta mot Skanör i hög hastighet.
Vi ligger helt själva på den svenska sidan av Öresund och ska nu fördriva 2 timmar innan vi ska vara i Skanör kl 15.00.
Vi ser näset, vi ser vattentornet, vi ser stranden, men vi kan inte fortsätta. Sen försvinner Näset i en dimma av regn och stämningen ombord har totalt havererat. Barnen har gått ner och tjurar, vi ligger och guppar, helt utan segel och bara väntar.
14.10 nu jäklar sätter vi fart på Anna Lisa. Jag säger till Thomas att nu har vi 50 minuter på oss att jobba upp stämningen igen!
Hela morgonen har jag stört mig på vädret, det var ju inte så här det skulle vara. Vi skulle glida in i lagom vind och mycket sol, det är ju trots allt sommar. Desto närmre Skanör vi kommer ju mindre betydelse får vädret. Själva seglingen är fin fin och vi pratar med Henric Littren på vhf.en han berättar om den nya farleden in mot hamnen som vi ska följa. Det känns spännande och vi vet att familjen står på kajen och väntar.
Så många som mötte oss, TACK! Bild Pelle Ericstam
Mistlurar tutar och hos oss är det Troels som ansvarar för att blåsa i vår. Det är inte bara familjen som står på kajen, kan det verkligen stämma att det är så mycket folk som väntar på oss?
15.01 glider vi in genom hamninloppet, att det regnar och blåser spelar ingen roll, vilken stämning, vilken värme. Mathilda och Troels ser sina vänner, vi vinkar och när vi passerar mitt-bryggan står där ännu fler och väntar på oss. På Anna Lisas plats finns ett ”målsnöre” och ballonger och längs kajen står det ännu fler och vinkar till oss.
Mathilda och Troels förtöjer, som vanligt
Barnen har som vanligt hand om förfötöjningarna, Thomas arbetar med aktern och jag är helt fokuserad på att inget får gå fel. Innan vi är helt fast är barnen i land och kramas. När Troels vänder sig in mot kajen står han bara och gapar, vi är alla helt överväldigade av det fina mottagande som vi får. Och vädret, det är vi helt oberörda av 🙂
Vilken känsla, eller rättare sagt, så många känslor. Vi är i Skanörshamn och vi befinner oss i en festbubbla. Jag ska erkänna att vi vuxna inte hunnit med att sätta ord på de senaste veckornas upplevelse. Däremot så har Mathilda varit steget före och förberett sina youtube-klipp i god tid.
Idag kan ni få följa med henne på Kielkanalen och se hur Mathilda och resten av oss fördriver 10 timmar på en spikrak kanal.
När kanalen var slut och vi tänkte gå i hamn för natten såg barnen frågande på oss, ”Vi vill fortsätta till Farmor och Farfar, det är bara 5-6 timmar till!”
Danmark, here we come 😉
Åska, regn och kuling…inte så lockande att gå tillbaka ut i Nordsjön igen. Som tur är så erbjuder Holland fin segling på kanaler och eftersom vi har slussmästaren själv med oss så är valet givet.
Slusshandboken, skriven av Thomas VeberEn uppskattad omväxling för alla ombord
Broavgifterna betalas i en nedsänkt träskoFörtöjda för nattenMiddag i det grönaI Harlinge mötte vi Hoppet av BrantevikSlussmästarna
.
