Vi seglade direkt från Graciosa till Gran Canaria, det innebar att vi hoppade över både Lanzarote och Fuerteventura. Det fanns såklart en anledning till att vi blundade för dessa öar och seglade förbi.
Våra härliga familjer hemma från Danmark, Spanien och Sverige hade meddelat att de ville komma och hälsa på oss.
I 4 intensiva dagar träffar vi farmor och farfar och Thomas bror Erik med familj. Barnens kusiner är jämnåriga och lyckan är total. Vi tillbringar all vår vakna tid på hotellet där familjen bor och vilken lyx, pool, duschar, badkar, god mat, promenader och alla samtal. Vi njuter!
Familjen Jensen VeberKusinmys, alla pratar engelska med varandra!Två som vet hur livet skall njutas
Men så kommer avskeden. Vi vet alla att vi inte kommer ses förrän tidigast till nästa sommar, när vi åter behaga komma hem igen. Familjen är ledsna, vi är ledsna och all ork går ur oss. Vi ror ut till Anna Lisa och bara vilar, sover på soffan och samlar nya krafter.
Bara efter någon dag kommer så mormor och morfar, från Sverige, och lyckan är total igen.
Mormor och Morfar
Dessutom kommer Thomas kusin Karin på besök och hon bor hos oss på Anna Lisa. Vi har återigen så många omkring oss som vi tycker så mycket om. Det blir bad, promenader, utflykter, spel, mat, skratt och samtal.
Karin och Mathilda pratar hela dagarna med varandra, på danska
Men så kommer avskeden och återigen går orken ur oss.
När dessutom nära vänner drabbas av sjukdomar så känner jag ibland att jag bara vill vara hemma, så vara nära, komma inom för att fika eller bara för att finnas där. Men vi kommer hem, till nästa sommar. Då är pengarna slut och alla därhemma lär få dras med oss, så håll ut, vi kommer tillbaka. Tills dess så skall vi njuta här och nu.
Troels och FarfarMathilda och FarmorTack för härliga veckor
Vi släpper våra förtöjningar i Puerto Rico och glider långsamt ut ur hamnen. Vi har legat här i två nätter eftersom det skulle blåsa västliga vindar, då är inte ankringen så säker och bekväm i Arguineguin. Precis när vi är förbi hamnkontoret så säger Mathilda ”Har ni lämnat tillbaka toalettnyckeln?” Såklart har vi inte det och vi vill ju gärna få våra 30 eur. tillbaka. Så in igen, Thomas hoppar iland och vi får våra pengar och Thomas ombord igen.
Blått, blått, blått
Vi har egentligen inga planer för dagen mer än att vi vill vara på havet, vi har legat still länge nu och det är skönt att få känna havet, vinden och solen tillsammans med Anna Lisa. Vi vet att delfiner och sköldpaddor håller till precis utanför kusten och vi går en bit rakt ut i Atlanten för att försöka få syn på dem. Medans vi väntar så bara är vi, Mathilda sitter och pratar med kusin Karin som är på besök, Troels läser, Thomas provar fiskelyckan och jag spanar ut över havet. Det är lugnt och fridfullt ombord.
Troels njuter
Delfinerna kommer, de är många och vi tycker att det är olika sorter. Några av dem är ljusgråa och lite mindre medans några av dem är svarta och större. De vill inte komma helt nära och leka med Anna Lisa, men de visar stolt upp sina konster på avstånd.
Svart delfinSimma med DelfinerMathilda svalkar sig
Vi tar oss vidare till en ankarvik där vi äter lunch och Thomas och Karin simmar i land en stund innan vi går tillbaka till Arguineguin. Vi är tillbaka precis innan solen går ner. Några båtar har lämnat ankarplatsen sen vi var här sist och vi letar oss lite längre in, av någon anledning har den Norska Bavarian kommit till att ligga betydligt längre ut 😉
– Där borta är Mallorca! – Det där är inte Mallorca. – Jo det är det.
Det var en stor sten ö mitt ute i Medelhavet. Mallorca är ju vita stränder med ljusblått hav, som jag har sett på alla bilder. Det var inte en stor sten klump.
När jag kom upp och tittade mig omkring hade vi ankrat och låg i Alcudia. När jag tittade åt ena hållet var det stora kranar och byggplats, och åt andra hållet en strand men den såg inte ut som jag hade tänkt mig (det blev inte bättre av att det var lite gråmulet också).
Steniga MallorcaRika Mallorca
Veckorna på Mallorca. Jag hade fixat mig för när det var så många rika turister där ville jag också passa in. Vi möts av ett strand- cafe, jag tänkte chek. Nu var jag på riktiga Mallorca. Turist affärer överallt, strand barer, restauranger, små vithåriga flickor som får flätor.
Efter hand när vi hade seglat runt på olika ställen tycker jag bäst om vår egna lilla ankarbukt med fantastiskt vatten (min svag punkt är fint vatten) flera kilometer från livet i staden och alla turister. Det finns bara vi och så klart några små motorbåtar som bara är där några timmar på dagen.
Fantastiskt fina DeyaMathilda i Deya
Jag älskar Mallorca fast inte det Mallorca som du tror.
Nu i efterhand fattar jag att alla bilder jag har sett är inte äkta Mallorca, bilder man ser på tex instagram är redigerade och det ser inte ut som på bilderna i verkligheten.
Om man är uppe i bergen är det mycket kallare än nere i dalarna, och den där ”stenklumpen” är faktiskt väldigt cool och fin! Så Mallorca har många sidor.
Om ni vill så kan jag göra en text om Canariöarna VS Canariöarna. Ni får gärna kommentera så blir jag jätte glad<3
Kramisar Mathilda
I eftermiddagssolen ser vi en ny båt komma mot ankarplatsen, vi spanar efter vilken flagga de har och ser snart att det är en norsk Bavaria 46.a. Den lägger sig rätt långt in i ankarviken och vi säger med en gång att det där kommer inte fungera. Båtarna längst in i viken ligger förtöjda med både ett akterankare och med ett ankare i fören. Detta medför att båtarna alltid ligger med fören åt ett och samma håll. Den norska Bavarian lägger sig med endast ett ankare i fören och kan snurra runt, beroende på var vinden kommer ifrån.
I morse när solen gick upp och havet låg spegelblankt är jag och Thomas på väg in med jollen. Båtarna ligger åt olika håll för det är helt vindstilla, Bavarian ligger med sin sida in i katamaranen, katamaranen som ligger med två ankare.
Vi kan se från land att Bavarian flyttar och lägger sig snett bakom oss.
Under eftermiddagen kommer vi tillbaka ut till Anna Lisa och pratar om att den där Bavarian ligger lite väl nära oss, men nu är vi ju ombord och det är norrmannen med så det skall nog lösa sig, vi kommer ju nästan från samma land.
-Margareta du måste komma upp nu! Jag som ligger och vilar och slumrar så skönt. Men med den rösten som Thomas kallar med så är jag uppe på 2 sekunder, jag lyckas få med mig mina glasögon.
Nu ligger Bavarian 30 centimeter från oss, Thomas håller på att knyta fast fendrar och jag ser hur Bavarians ankarkedja hoppar i fören. Norrmannen själv står i sina vita kalsonger och spänner sig och gör ingenting.
-Du får nog flytta på din båt, säger vi, det här går ju inte.
-Jag kan inte starta min motor, batteriet är slut. Det måste vara konstiga strömmar här som gör att jag har flyttat mig, samma som hände imorse.
-Nej, det är inte så troligt, det är ditt ankare som inte sitter.
-Hur mycket kätting har ni ute? Frågar han oss, samtidigt som hans båt svänger oroväckande nära vår.
Han står fortfarande bara och tittar medans vi är beredda att bära av. Han tänker inte flytta, Thomas erbjuder honom hjälp så att han kan få igång sin motor, dessutom kan han inte hjälpa att strömmen tar honom.
Någon av oss ombord säger att nu har vi legat här i 1 vecka och det har inte varit något problem alls men nu plötsligt är det vårt eget fel att han ankrat fel och allt för nära oss.
Norrmannen drar igång en diskussion om hur mycket ankarkätting man bör ha ute. Han hävdar att 7 – 10 meter mer än djupet, och vi hävdar att man skall ha 3x djupet, här är 8 meter djupt och vi har alltså 24 meter kätting ute.
Hans ögon ser märkliga ut, antingen är han full eller så är han drogad. Han avslutar med att säga:
-Håll käften, jävla svenskar.
Det är inte allt för ofta Thomas blir arg, men nu förbjuder jag honom att svara eller säga mer till norrmannen. Istället säger jag, -Upp med ankaret, vi ankrar om, långt från honom. Vi ankrar om och ligger nu längst ut i viken, på tryggt avstånd från galningen på Bavarian.
Eftermiddagen har bjudit på vindvridning av 180 grader. De andra båtarna som råkar ligga innanför Bavarians räckvidd har alla haft fullt upp med att bära av och få räddat sina båtar.
Vi är nöjer oss med att beskåda dramatiken på avstånd.
FB- påminner mig om ett minne som jag delat, 6 okt, det var då din resa mot Väst Indien började för 16 år sedan. Den där resan som påverkat resten av mitt liv.Den 6 okt-2000 landar jag i Malaga, Kenneth Pettersson hämtar mig på flygplatsen och vi kör mot Marbella där hans båt, el Cordero ligger. Kenneth har under sommaren frågat mig om jag vill vara med honom och segla över hans båt till Väst Indien? Varför just jag? Han känner mig inte. Varför hoppar jag på detta? Jag känner honom inte, inte merän att jag vet vem han är från hamnen i Skanör och från Scouterna för det är där han håller till, när han inte seglar runt ute i världen.
Jag har seglat mycket med scouterna hemma, lärt mig, tagit alla certifikat, men att segla över Atlanten, det har jag ingen aning om hur det fungerar.
Vi kommer lyckligt fram till St Lucia och där väntar nästa överraskning i mitt liv. Där träffar jag singelkillen Thomas som annars är bosatt i Köpenhamn, när han då inte seglar över Atlanten.
Allt detta sitter jag nu och tänker på, när FB har påmint mig om dagens datum, under tiden som Anna Lisa guppar fram på Atlanten, mot GrandKanaria.
Jag och mamma satt uppe i sittbrunnen och mös.
-Vad är det för ljus där ute sa mamma? Vi hoppade över till sidan och tittade över kanten.
-Jag tror det är någon av dom där små fiskebåtarna som är på väg in till hamnen i Casablanka, sa jag. Ljuset kom närmare och närmare.
-Jag skulle ALDRIG våga segla i en sån där liten jolle mitt ute i Atlanten stora vågor och det är becksvart, höll vi båda med om. Dom började lysa mot oss och kallade, vi gick ner och hämtade pappa.
-Dom är jo över allt, och va vill dom, sa pappa. Resten av natten fick vi sitta och speja så att vi inte seglade på dom små båtarna.
Dag 2
Jag vaknade upp och gick ut och tittade, jag hade haft krampanfall i magen några gånger på
natten så jag la mig där uppe för att få frisk luft. Vi gjorde det vi ALLTID gör, lyssna på ljudbok.
-AJ AJ AJ AAAAAAAAA, det var jag som började skrika. Det var det sjukaste jag har var med om jag har aldrig i hela mitt liv haft så ont, jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Så den dagen låg jag bara och lyssnade på ljudbok och åt chips!
Vi lyssnar på ljudbok
Dag 3 Jag hade ännu inte vant mig vid att det alltid gungade, så den dagen lyssnade vi mest, fast vi började äta mer ordentlig mat, och jag solade även också lite!
Dag 4
Idag började jag vänja mig, det är helt fantastiskt när man kan börja röra sig som vanligt och kan vara nere i båten och inte börja må dåligt.
-Titta där, skynda ta kameran till mig, sa pappa.
-Wow sa jag
-Var var, sa Troels
Det var en fin morgon solen hade inte helt gått upp, och delfinerna hoppade och visade hela ryggen för oss, dom var verkligen leksugna.
-Gå fram till pappa, det hoppar flera hundratals, sa mamma
-Folk säger, va coolt att se delfiner, när det sett dem på Skansen! Är det coolare att se dom i naturen?
Svar JAAAA, det är det är så fantastiskt, och man blir så glad ( det finns en video på Facebook på dom, titta in den)
Fria delfiner som leker med Anna LisaSolnedgång på Atlanten
Dag 5
Jag ser Kanarieöarna! Jag ser öarna, skrek jag. Jag kan säga så att det är mycket coolare att komma seglande till Kanarieöarna än att flyga dit, vet någon hur coola dom ser ut? Stenöar mitt ute i Atlanten, ja jag freakade ut.
Vi står vid övergångsstället, det har blivit mörkt men här är full aktivitet. Bilar snirklar fram, gatlyktorna lyser, längst bort på himlen finns det några rosa strimmor kvar. Det är fortfarande varmt och vi skall korsa gatan.
Vi har tillbringat hela eftermiddagen och kvällen i Rabats Medina. Direkt när vi går innanför stadens gamla bymur möts vi av försäljare. Gatan är kantad av små butiker och i mitten av den trånga gatan står små bord eller ligger det filtar som det säljs fler saker på. Det är trångt, men vi skiljer oss rätt mycket från mängden så det är lätt att se och hålla reda på oss. Efter ett tag blir gatan lite bredare, vi har kommit till den del där de säljer bl.a. mattor, tyger och hantverk. Oftast utförs hantverket direkt i butiken och det är imponerande att stå och titta på. Alla vi möter är så snälla och omtänksamma.
Det blir grönt för oss vid övergångsstället, vi håller vars ett barn i handen, och vi springer över gatan. Vi springer inte rakt fram på ett fritt övergångsställe, utan sick sackar fram mellan bilar som jag innerligt hoppas har noterat att de har rött.
Vi kommer över och alla skrattar, vi klarade det!
Så många skor
Det var en härlig födelsedag!
Warning: Undefined array key "query" in /var/www/syannalisa.com/public_html/wp-content/themes/parallax/themify/themify-utils.php on line 455
Vi har tillbringat en halv månad i Marocko, vi har fått tusentals intryck med oss. Nu finns det en 2 minuters film med en bråkdel av alla intryck, men med mycket kärlek och stämning i från Marocko
Denna gången är det Troels som skriver om sina upplevelser i Asilah, Marocko. Vi ligger som tredje båt från kajen, alla andra båtar här är fiskebåtar. På kvällen börjar de med att sälja sin fisk här vid vår båt, sedan tar de sina stora vagnar och drar dem in mot centrum, där försäljningen fortsätter.
Fiskemarknaden
Fiskemarknaden var på piren, det fanns moränor, rockor, gigantkrabbor och HAJAR!!!!
DamDamDaaam
HAJ-kontaktGigantkrabbor
Moränorna hade bara en ryggrad, inga ben. Det är jätte många katter här, för varje kväll säljer de fisk och när fiskarna (dom som fiskade upp fisken) skär av fiskhuvuden (eller andra delar av fisken) då passar katterna på att ta huvudet (eller annan del av fisken)
Haj och moränorDet finns sååå många katter
Sen när vi kom tillbaka till Annalisa då såg vi…en gigantkrabba!!!! på vårt däck!!! Som fiskarna gav till…..ooooossssss!!!!!!!!!!!!!!
Kram från Troels
Vilken vecka vi haft! Allt har blivit annorlunda i vår värld, det ända som är sig likt är Anna Lisa och det känns tryggt och bra att ha henne att återvända till. Trots allt som har hänt så har vi haft lite skola med och när Troels övat på skrivuppgifter slogs jag av allt som barnen skall ta till sig och bearbeta. Här kommer först Troels skrivuppgift som skiftar från Skanör-Falsterbo, till upplevelsen i Tanger, Marocko.
Skolarbete av Troels,
Förr i världen gick det två vägar till Skanör Falsterbo från Ljunghusen, en längs norra delen av Näset och en längs södra delen av Näset. Så här skriver Troels om det.
Först gick det en väg till Falsterbo och en till Skanör. Men en dag så bestämde dom att man skulle göra en ny väg. Dom diskuterade om var den vägen skulle vara. Och då sa en bonde ”min sugga har precis skaffat barn så hon går den snabbaste vägen hem”. Också blev vägen skapad.
Upplevelser av Troels under v 35, samt text av Troels, Vi gick ner för en smal gata. Vi kom till en stor plats, ormarna låg i en låda, det fanns 2 ormar. En av dem var en kobra, den andra vet jag inte vilken sort det var. De retade ormarna för att få dem att göra saker.
Svart Cobra
Mathilda skriver en sammanställning varje vecka, utifrån sina dagboksanteckningar. Denna gången skulle det vara som en saga, Det var en gång…
Det va en gång en flicka, som skulle segla i ett helt år ! Just nu var hon i Gibraltar.
Måndagen var bara en ganska vanlig dag, flickan och hennes familj var och handlade på Eroski, när dom kom tillbaka gjorde flickan och hennes bror skola. Jag kanske glömde att säga det men flickan heter Mathilda.
Tisdagen, skulle Mathilda och hennes familj se aporna och grottorna, dom fixade sig och hoppade in i taxin. Det var jätte läskigt för aporna hoppade överallt, och man skulle inte äta för då attackerar aporna en. Grottorna var också jätte coola!
Mamma-BarnThe Cave
Onsdagen skulle Mathilda och hennes familj segla till Marocko !!!! Direkt när dom kom utanför hamnen hoppade det jätte många delfiner, man blir så glad av delfiner ! Dom seglade i typ 6-7 timmar och sen var dom framme!
Möte utanför GibraltarLycka
På kvällen bjöd vår guide oss på middag. Det var traditionell marockansk mat, kaklet, lamporna, stämningen allt var helt magiskt, Mathilda och hennes lillebror och mamma fick gratis henna tatueringar!!!
Torsdag, Mathilda vaknade och kände att det skulle bli en fantastisk dag ! Guiden visade runt dom. Dom kom till ett jätte fint hus där dom sålde mattor, lampor mm, där fick vi gå upp på taket och blev serverade traditionellt mynta te ☕️ sedan var dom på marknad i Medinan!
Vackert kakel, på väg till kryddmarknad
Hon hade haft en jätte bra vecka, du får höra om fredagen en annan dag 👍😌
